Sony Cyber-shot DSC-HX300

Med ett brännviddsomfång från 24 mm till 1 200 mm kan man fånga i stort sett alla motivtyper med HX300. Det rejäla telet ställer dock stora krav på kamerans bildstabilisering, så Sony har placerat ett extra gyroelement i den främsta linsgruppen för att korrigera kamera­skakningar. Även kamerans autofokus har förbättrats, och vi kunde under vårt test konstatera att vi inte en enda gång fick en oskarp bild vid den yttersta brännvidden, vilket verkligen är imponerande. HX300 kan ta tio bilder i sekunden, och den rappa autofokusen säkrar även här att de flesta bilderna blir skarpa.
De som har formgett Sony HX300 har uppenbarligen låtit sig inspireras av spegelreflexkamerornas utseende, och speciellt det formgjutna handgreppet får kameran att ligga bra i handen. HX300 kryllar med manuella möjligheter och snabbknappar, men det är synd att kameran inte kan exponera i råformat.

Se upp med iso-värdena

Skärmen är vridbar och har en upplösning på 921 600 punkter, men den är tyvärr rätt otydlig när man fotograferar i solsken. På papperet är det därför fint att HX300 har en liten elektronisk sökare, men tyvärr är den oskarp, så vi föredrog att använda skärmen hela tiden.
Kamerans bildkvalitet är godkänd så länge man håller sig under iso 400. Färgåtergivningen är något för mättad för vår smak, och färgerna är inte helt rena, men skärpan och detaljgraden är rimlig till och med iso 200. Kamerans upplösning är på hela 20,4 megapixel, så man kan beskära sina bilder rejält. Den höga upplösningen innebär dock att varje pixel blir ganska liten, och det kostar i kvalitet. Sony väljer att dämpa bildbruset med en kraftig brusreducering, så bilderna blir oskarpa och detaljerna drunknar i något som påminner om en högglanspolerad yta. Vi avråder därför från att fotografera vid iso-värden över 200. Håller man sig i det låga området är HX300 nämligen en kreativ och
inspirerande bekantskap.

Conclusion