Pentax K-S1

Om K-S1 vore en grabb i en stor syskonskara skulle kameran ha varit den högljudda lille­brodern som tar alla möjligheter att dra uppmärksamheten till sig. Pentax K-S1 är en spegelreflexkamera som vänder sig till nybörjar­fotografen. Det är förvånande att kameran inte är vädertålig som de flesta andra Pentax-kameror. K-S1 går emot den retrovåg som speciellt Fujifilm och Olympus rider högt på. Kamerans design är med sina skarpa kanter och sin fyrkantiga form snarare litet futuristisk. Dessutom finns den i hela 12 olika ­färgvarianter. Tyvärr innebär de framträdande och djupa linjerna att man inte får något särskilt bra grepp om kameran.

Fingergreppet är för djupt, och kameran är inte tillräckligt hög för att man ska kunna ta stöd med lillfingret. Medan andra kameror försöker vara diskreta, gör K-S1 en dygd av att synas. Olika blinkande dioder berättar nämligen för alla i närheten vad kameran håller på med. Lyser utlösarknappen grönt är fotografen i färd med att ta stillbilder, och lyser den rött är det videoinspelning på gång. Har man aktiverat ansiktsigenkänningen blinkar greppet längst fram med gröna punkter som motsvarar det antal ansikten man har fokuserat på. I teorin är idén med de blinkande lamporna kul, men i praktiken känns det krystat. Med K-S1 är det också komplett omöjligt att ta diskreta bilder, t.ex. vid gatufoto. Det blir inte heller bättre av att paketoptikens fokusmotor bullrar som ett rasande getingbo när man fokuserar. För rättvisans skull ska vi dock tillägga att autofokusen reagerar snabbt och exakt, så om man kan leva med ljudet får man en utmärkt prestanda.

Bra sökare

K-S1 har 11 fokuspunkter, varav 9 är av den säkra korstypen. Tyvärr måste man navigera mellan punkterna via de fyra mycket små inställningsknapparna som sitter på kamerans baksida, vilket innebär att en man med stora, grova nävar hellre låter kameran använda alla ­fokuspunkterna automatiskt. Den optiska sökaren är utmärkt och skarpare än vad vi normalt ser i detta kamerasegment. Skärmen är på 3,0 tum och har 921 000 punkter. Den är varken vridbar eller tryckkänslig, och även om den klarar sig hyggligt får man mest fotoglädje av kameran om man använder sökaren. K-S1 har en nydesignad APS-C-sensor på 20,1 megapixel. Den höga upplösningen säkrar fina detaljer upp till iso 1 600, medan bildbruset dyker upp som korn vid iso 3 200. Där går det an, men sedan sätter brusreduceringen in så att bilderna blir luddiga och litet oskarpa från iso 6 400 till iso 51 200. Genom att fota i råformat kan man dock enkelt få fina detaljer även vid iso 3 200, eftersom kornen där inte uppvisar ett uns av färgbrus.

Kameran klarar att ta 5,4 bilder i sekunden, men då kan man ta maximalt 20 jpeg- eller 5 råbilder i rad, vilket är en buffert som inte ­imponerar på oss. Video kan man spela in i Full HD med en upplösning på 1 920 x 1 080 pixel och 30 bilder per sekund, men då blir bilderna litet hackiga. K-S1- har inte inbyggt wi-fi eller gps, men med Pentax FLU-SDHC-kort kan man fjärrstyra kameran från sin mobiltelefon.

Fin skärpa

Synar man bildkvaliteten i sömmarna kan man glädja sig över att färgerna är naturliga, kontrasten bra och skärpan fin från bildkant till bildkant. Kamerans höga upplösning och det faktum att den inte har något kantutjämningsfilter syns tyvärr inte i detaljåtergivningen. Här klarar sig Canon och Nikon bättre.

Med paketobjektivet är priset otroligt nog samma som utan objektiv. Det är 1 500 kronor mer än för konkurrenter som Canon EOS 100D och Nikon D3300. Pentax K-S1 är också 1 000 kronor dyrare än Pentax K-50, som visserligen har en litet lägre upplösning på 16,1 mega­pixel men som i gengäld är väder­tålig. Hur man än ser det är Pentax K-S1 ute på ett svårt uppdrag. Sprakande färger eller ej – konkurrenterna bjuder på en bättre bildkvalitet och fler funktioner till ett lägre pris.

Conclusion