Panasonic LUMIX DMC-GF5

När man väljer en systemkamera i denna klass framför en spegelreflex finns det i regel ett av två skäl till det förutom bra bildkvalitet. Antingen vill man ha en liten och lätt kamera till ett bra pris, eller så ska den vara lätt att sköta. GF5 uppfyller bägge kriterierna. Med objektivet monterat är den testets minsta och lättaste kamera. Även den mest oerfarna fotograf kan sköta kameran genom att aktivera iA-knappen på kamerans ovansida. Entusiasten har dock möjlighet att ställa in kameran på detaljnivå med en kombination av snabbknappar för de viktigaste funktionerna, ett utmärkt menysystem och testets mest välfungerande tryckkänsliga skärm. Det kan dock vara svårt att skilja mellan symbolerna i solsken. De viktigaste funktionerna ligger som tur är också i Q-menyn, som man får fram med en knapptryckning. Autofokusen är snabb och exakt för en kontrastbaserad kamera, och man kan fokusera genom att peka på motivet på skärmen. Man kan fota i jpeg- eller råformat. Jpeg-bildernas färgmättnad och kontrast kan trimmas vid exponeringen, som i de flesta fall är precis. Detaljåtergivningen är fin. Panasonic utnyttjar sin Four Thirds-sensor väldigt väl, även om upplösningen bara är 12,0 megapixel. Man kan skriva ut i upp till A3. Färgåtergivningen är fin, och standardinställningen ger fina hudtoner. Vill man ha starkare färger funkar inställningen Vivid bra.

Suverän bildstabilisering

Panasonic har koll på bildbruset. Det gäller också vid högt ISO, där GF5 klarar sig mycket fint. Brusreduceringen tar dock tydligt över vid ISO 12 800. Bildstabiliseringen i objektiv är så effektiv att man kan fota på fri hand vid en kvarts sekund. Batteriet överraskar genom att bara räcka till 120 bilder. Även videokvaliteten är fin, men det finns ingen möjlighet till extern mikrofon, och då är det omöjligt att slippa vindbrus. Köp kameran med det kompakta objektivet på 14–42 mm med motorzoom, som vi testade GF5 med. Objektivet på 14–42 mm är för stort men 1 000 kronor billigare.

Conclusion