Panasonic Lumix DMC-FZ72

Med FZ72 har Panasonic gett sina ingenjörer fritt spelrum, och de har svarat med en 60x zoom som täcker inte mindre än brännviddsomfånget 20–1 200 mm. Det är en spännvidd som bara kan beskrivas som historisk.


Kameran är inspirerande att jobba med, och kreativiteten släpps lös när man kan zooma helt fritt. Fotar man ett landskap på 20 mm och får syn på en detalj i fjärran zoomar man bara in och in tills man är nöjd. Bildkvaliteten är hygglig i dagsljus vid lågt iso, och autofokusen är fin till landskapsbilder. Kameran behöver dock inte pressas alltför hårt innan det går snett. Om något rör sig i bildytan har autofokusen svårt att hänga med. Därför är FZ72 olämplig för att fota djur, barn, sport och annan action.

Utmanas i svagt ljus

När ljuset blir svagt går det helt överstyr. Över iso 400 sjunker bildkvaliteten tvärt, och då objektivets ljusstyrka bara är F5.9 vid 1 200 mm och högsta iso-värdet är 3 200 tvingas man ofta ner på slutartider runt 1/10 sekund. Därför passar kameran inte för t.ex. konsert- och teaterfoto. Panasonics FZ200 täcker bara 24–600 mm men håller i gengäld F2.8 i hög kvaliet över hela området, som är mycket mer användbart. För att ge FZ72 möjlighet till revansch gav vi oss ut för att fotografera solnergången, men även det gick snett. När vi riktade kameran mot solen blev det så många reflexer inuti objektivet att bilderna blev oanvändbara. Bättre blir det inte av att reflexerna stör autofokusen så mycket att vi inte fick en enda skarp bild. När vi provade med en disig soluppgång gick det lite bättre.
Överlag är bildkvaliteten hygglig, men inte mer. Högdagrarna fräter ur, och på de långa brännvidderna sjunker skärpan, så att detaljer försvinner. Kameran kan fota i råformat, vilket hjälper i vissa situationer, men det minskar hastigheten. Tar du råbilder låses bufferten i fem sekunder. Bildstabiliseringen är dock bra till video, och zoomen är ljudlös och jämn.

Conclusion