Panasonic Lumix DC-GX9

Panasonic Lumix DC-GX9 är härlig att använda när man tar diskreta reportagebilder. Den är liten och kan ställas in till ett helt tyst läge, och så kan du vinkla den elektroniska sökaren. Om du ska fotografera från en något lägre höjd behöver du varken använda skärmen eller gå ned på knä. Samtidigt som du använder sökaren kan du placera fokuspunkten med ett finger på skärmen, vilket fungerar riktigt bra. Dessutom fungerar både knappar och rattar väl. Det är också otroligt enkelt att växla mellan normal och följande autofokus. Kameran är enkel och trevlig att arbeta med. Den har ett mycket mjukare avtryck än föregångaren, samtidigt som det är exakt. Bildserier kan tas med 6,0 bilder per sekund och 9,0 om man fotograferar utan autofokus. Det är långsammare än föregångaren. Lika överraskande är det att sökaren inte är lika bra som hos GX8. Sökarbilden är lite mindre med en skärpa som är bra utan att imponera. Skärmen på 3,0 tum är däremot lysande. Den är tryckkänslig och välintegrerad i kamerans övriga hantering. Den kan däremot bara vinklas uppåt och nedåt. På GX8 kunde den vridas åt fler håll. Panasonic har tydligen skurit ned på de här funktionerna för att spara vikt och storlek. Å andra sidan har man gjort plats för en liten inbyggd blixt. Det fanns det inte på GX8.
Bildkvaliteten är generellt fin. Vi tycker att färgåtergivningen är lite för tam i standard­inställningen, men den trimmas lätt i menyn. Högsta ISO-värde är 25 600, men vi går helst inte över ISO 6 400 för sedan tar brusreduceringen i för mycket. Exponeringen är rätt säker, och detaljåtergivningen från kamerans 20,0 megapixel är fin utan att vara i toppklass.

Conclusion