Nikon COOLPIX P600

Djurfotografi kräver vanligtvis en häftig utrustning, men man är väl förberedd med lilla Nikon P600. Med ett fantastiskt zoomomfång på 24–1 440 mm och en närgräns på bara en centimeter på makroinställningen är det inte många av naturens motiv som är utanför räckvidden.

Man märker dock av ett par begränsningar. För det första är autofokusen bra för landskap och för rådjur som står still i skogsbrynet. Men när det gäller en löpande hare, sport eller lekande barn klarar den inte att hänga med. För det andra tar linsförskjutningen i den optiska bildstabiliseringen tag så hårt att motivet ibland puttas halvvägs ut ur den färdiga bilden. Det har vi aldrig sett förut. Slutligen behöver automatiken hållas i strama tyglar. På de längsta brännvidderna tillåter den för långa slutartider för att man ska kunna få riktigt skarpa bilder. Här var det bättre att öka iso och få en kortare slutartid.

Kraftig skärpa

Bilderna blir knivskarpa i och med att det läggs till extra skärpa i bildalstringen. På vissa motiv ser det dock nästan ut som att det har målats på med en pensel. När man zoomar ända in på bilderna är detaljgraden stundtals något luddig, men å andra sidan blir färgerna rena. Det beror inte minst på att Nikon har offrat hela fyra ED-linser och en Super-ED-lins med extra lågt brytningsindex på objektivet hos P600 som totalt sett består av 16 linser.
Förutom skärpan ger kameran en tjusig färg­återgivning, medan bildbrus hålls fint under kontroll till och med iso 6 400.

Cmos-sensorn gör ett bra jobb, men på en kamera som denna, som kräver en hygglig fotograf för att göra sitt bästa, skulle det ha varit fint med möjligheten att fotografera i råformat. Lcd-skärmens 921 000 punkter återger ljushet och färger korrekt, och den kan vinklas och vridas åt alla håll. Den elektroniska sökaren är däremot liten och har en blygsam upplösning på 201 000 punkter. I gengäld har kameran inbyggt wi-fi.

Conclusion