Nikon 1 v3

Nikon 1-serien består av snyggt designade kvalitetskameror, och den senaste toppmodellen V3 är med sin läckra finish inget undantag. Samtidigt är V-serien ett exempel på hur fotoentusiaster ibland ser möjligheter i fotoutrustning som tillverkaren inte ens hade kunnat drömma om. Saken är den att man för 1 890 kronor kan få en FT-1-adapter till kameran. Den gör det möjligt att montera Nikons spegelreflexobjektiv på Nikon 1. Tack vare brännviddsförlängningen på 2,7x kan man således förvandla en vanlig teleoptik som AF-S 70–300 mm till en kompakt 189-810 mm monsterzoom med autofokus. Då den mekaniska slutaren till och med kan inaktiveras, så att kameran blir ljudlös, har V-serien blivit populär bland fågelfotografer.

Det är också den fördel att den tryckkänsliga skärmen kan vinklas uppåt och neråt och att man diskret kan utlösa kameran genom att på skärmen peka på det som ska vara skarpt, samt att man kan fjärrstyra den via wi-fi. Som Nikon 1-seriens tredje toppmodell skiljer sig V3 markant från sina föregångare. Först och främst är den elektroniska sökaren nu ett tillbehör, men också hela den bildalstrande elektroniken är ny. Cmos-sensorn har nu 18,2 megapixlar, och kameran har en variant av den bildprocessor som sitter i D4S. I övrigt finns det liksom hos föregångaren inget lågpassfilter, vilket på papperet borde ge en bra detaljåtergivning.
I praktiken är bildkvaliteten bra. Detaljåtergivningen har dock inte fått det lyft man hade kunnat hoppas på från de 18,2 megapixlarna och avsaknaden av lågpassfilter, men exponeringen är säker och färgåtergivningen fin.

Bra brushantering

Våra brusmätningar var fina för en kamera med denna sensorstorlek, 13,2 x 8,8 mm, och brusreduceringen går bara ut över de finaste detaljerna. En bra grej är att man nu väljer brusreducering samtidigt som man väljer iso. Det finns t.ex. både en normal iso 6 400 och en NR 6 400-inställning för brusreducering. Kameran har dessutom Nikons fina kontrastjustering, och på inställningsratten ovanpå kameran finns alla program man förväntar sig.

Den nya optiken 10-30 mm, som motsvarar 27–81 mm, har ett inbyggt objektivlock, en tillfredsställande skärpa och en närgräns på 20 cm, vilket närmar sig makroområdet.
Autofokusen är fasavkännande på sensorn och funkar snabbt och beslutsamt. Den inbyggda blixten räcker upp till fem meter. Tyvärr sitter den vid sidan av kamerans mittaxel och ger skuggor i både liggande och stående format.

Kamerans ergonomi är utmärkt, och det är mycket praktiskt att skärmen går att vinkla både uppåt och neråt. Tyvärr kan den inte vändas framåt för självporträtt. Det finns två programmerbara funktionsknappar, varav den översta kombineras med en inställningsratt som gör att man blixtsnabbt kan ändra t.ex. iso-värde. Att betyget för användarvänlighet inte blir högre beror på att menyn inte är särskilt anpassad för användaren. Till exempel ligger centrala fotofunktioner ologiskt placerade i olika undermenyer.

Sökare saknas

Vi upplevde det som ett stort steg bakåt att den elektroniska sökaren har försvunnit, och skärmen är helt enkelt för svår att avläsa i solsken. Vi hittade bara sökaren DF-N1000 i paket med kameran och ett handgrepp för 12 500 kr. Jämförelsevis har alla konkurrenternas toppmodeller en inbyggd elektronisk sökare.
Dessutom är det ett klart minus att både tillbehörsskon ovanpå kameran och kontakterna till handgreppet under kameran skyddas av små lock som lätt kommer bort.
Det är lätt att hitta en systemkamera från Fujifilm, Olympus, Panasonic eller Sony som för samma pris har en bättre detaljåtergivning än Nikon 1 V3. I gengäld har kameran totalt sett en bildkvalitet som definitivt är bättre än vad man får hos en kompaktkamera med superzoom. Modellen är också mycket mer kompakt. Samtidigt tar den många bilder per sekund, vilket gör den väl lämpad för actionfoto.

Conclusion