Leica X Vario

Det som vid första ögonkastet liknar en Leica X2 med zoomobjektiv är i verkligheten något annat och betydligt större. För den första gången hos en Leica tillverkad i Tyskland får man nu kombinationen av en optisk zoom som motsvarar 28-70 mm, en lcd-skärm på 3,0 tum samt möjlighet för videoinspelning i Full HD. Leica har därmed gått och blivit alldeles moderna. Det har lyckligtvis skett utan att den otvetydiga Leica-känslan har förbigåtts. Faktum är att X Vario designmässigt ligger närmare de legendariska M-kamerorna än de två tidigare X-modellerna. Det beror på att kamerans ovansida nu är helt plan. På Leica X2 sticker blixtsko och knappar nämligen upp. Här får man en fast brännvidd på 24 mm, och modellen kostar från 15 990 kronor i handeln. Även om X-modellerna liknar varandra designmässigt är X Vario större på alla håll och väger med sina 680 gram nästan dubbelt så mycket som sina föregångare och ligger bättre mellan händerna. Ergonomin skulle dock vara ännu bättre om det fanns ett handgrepp på kameran.
Uppe på kameran kan man ställa in slutartid och bländare. Om man sätter båda på A anpassas bländare och slutartid automatiskt. Om man vill ha slutartids- eller bländarprioritet under fotografering ska man ställa in den ena ratten manuellt och låta den andra stå på A.

Lämpar sig till reportage

Rattarna går lagom trögt och flyttar sig inte oavsiktligt. Kameran har separata utlösare till stillbilder och video. Man sätter på kameran under utlösarknappen och här väljer man samtidigt om man vill ta enstaka bilder eller fotografera kontinuerligt med fem bilder per sekund, vilket är bra till reportagebilder.

Till skillnad från de tidigare X-modellerna kör objektivet inte ut och in när kameran sätts på och stängs av. Om man använder fokusringen får man ett förstorat utsnitt av bildmitten, så att man enkelt kan ställa in skärpan riktigt noga. Man kan dock mycket väl förlita sig på den snabba och exakta autofokusen. Det gör man genom att sätta fokusringen på AF. Kameran har sin egen logik, och när man har den i händerna är den snabb och exakt att jobba med. Dock är menyn närmast antik, vilket är synd. Man ska vara uppmärksam på att skärmen visar bilden en aning ljusare än vad den blir. I början råkade vi därmed vid flera tillfällen överanvända exponeringskompensationen.

Brusmätningen gav ett ovanligt resultat. När vi mätte bruset på iso 100 visade kameran 0,78, vilket är den lägsta brusförekomsten vi någonsin har sett. På höga iso-värden skjuter X Vario å andra sidan i taket. Det är ytterst ovanligt, men är goda nyheter för entusiasten. Förklaringen är att Leica nästan inte har någon brusreducering. Det innebär att många bilddetaljer bevaras intakta på höga iso-värden. Med lite bildbehandling kan man avlägsna bruset i enfärgade ytor och därmed bevara detaljerna i andra områden. Därmed får man en bild som ofta är mycket bättre än vad den hade blivit om den hade blivit brusreducerad i kameran. När man har köpt och registrerat kameran får man en länk så att man fritt kan ladda ner en fullständig version av den senaste Lightroom-versionen. Vi använde dock Neat Image för att reducera bruset.

Säker exponering

Objektivet av typen Vario-Elmar är knivskarpt och kontrastrikt. Det känns faktiskt som att det inte får möjlighet att visa vad det kan eftersom kamerans upplösning håller sig på 16,1 megapixel.
Exponeringen är säker och färgåtergivningen är fin i bilderna, men färgmättnaden kunde med fördel vara en aning kraftigare. Det betonar det faktum att Leica utgår ifrån att man bildbehandlar sina bilder efter exponeringen.

Bilder kan tas i både jpeg och råformat. Båda delarna kan tas samtidigt, men konstigt nog går det inte att fotografera i endast råformat. Det sitter inte något lågpassfilter på kamerans cmos-sensor, och vi fick ett par bilder med kraftig moaréeffekt. Efter viss tillvänjning upplevde vi totalt sett Leica X Vario som en snabb, diskret och kompetent reportagekamera. Det höga priset signalerar Leicas exklusivitet.

Conclusion