Leica V-Lux 5

Man får ta en titt på Leica-symbolen på fronten då och då för att komma ihåg att detta är en Leica. Det är ­nämligen bara en liten ändring av typsnittet i ­kamerainställningarna, ­andra färger i ­menyerna och integrerade fästen för axel­remmen som skiljer V-Lux från tvillingmodellen Panasonic Lumix DC FZ1000 II.

Liksom FZ1000 II är V-Lux 5 en utmärkt zoomkamera med 1”-­sensor på 20,0 megapixel. Den har ett ­ljusstarkt zoomobjektiv på F2.8–4.0 och 16x ­optisk zoom, vilket motsvarar 25–400 mm. ­Kamerans sökare på 2,4 miljoner punkter är stor och klar, och sökaren och skärmen visar bilderna trovärdigt när det gäller både exponering och färger. Autofokusen reagerar snabbt och exakt för en kamera i denna klass. Bildkvaliteten är fin, även om skärpan kunde vara bättre med tanke på priset. Bruset upplevs störande från ISO 6 400, vilket är normalt i klassen. Vi gillar att det finns hela sju programmeringsbara funktions­knappar, så att man vid behov kan få snabb åtkomst till bland annat fokusinställ­ningar eller exponeringskompensation. Liksom hos Panasonics modell måste man vänja sig vid ett högljutt surrande från bildstabiliseringen när den är påslagen. Ett bra motljusskydd medföljer, men tyvärr ingen laddare, eftersom batteriet laddas direkt via ett gammalt usb 2.0-uttag. Det är alltså rätt krångligt att ladda flera batterier till långa fototurer.

När vi testade Leica V-Lux 5 kostade motsvarande kamera från Panasonic ­omkring hälften så mycket. Så det går att spara pengar genom att välja den andra tvillingen – om du kan leva utan den speciella Leica-känslan.

Conclusion