Leica T

När du drar fingret över den extremt läckra aluminiumytan på Leica T förnimmer du en känsla av kvalitet som ingen annan kamera kan bjuda på. Huset är fräst ur ett enda block aluminium på 1,2 kilo och har polerats ner till de 94 gram som det färdiga huset väger. Leica T är med sin rena glasbaksida och sina fyra minimalistiska knappar längst upp klart inspirerad av Apples produkter. Den stora skärmen är tryckkänslig, och via ikonerna programmeras de två inställningsrattarna. Man växlar mellan fotografering och visning genom att dra fingret lodrätt på skärmen.

Gränser för kvaliteten

Leica T är först och främst en lyxkamera. Den är inte lika snabb att jobba med som de andra avancerade kamerorna i denna prisklass, eftersom man måste in i menyn och programmera knapparna beroende på om man t.ex. vill ställa in iso eller vitbalans. T-systemet består förutom kameran, som är billig för att vara en Leica, av ett 18–56 mm Vario-Elmar för 13 495 kr och ett 23 mm F2.0 för 14 990 kr. Ett 55–135 mm och ett 11–23 mm är på gång. Ett oumbärligt tillbehör är Visoflex-sökaren för 4 495 kr. Den är inte bara en enastående bra sökare som kan vinklas upp lodrätt, utan har också gps som kompletterar kamerans inbyggda wi-fi. Är du den lyckliga ägaren av Leica M-objektiv behöver du också en Leica T-adapter för 2 995 kr. En körklar Leica T-utrustning landar på minst 27 945 kr. Det är designen och finishen som rättfärdigar detta höga pris.

När vi recenserade Leica T i nr 11/2014 jämförde vi bildkvaliteten med Fujifilm X-T1 och fann att de var rätt jämbördiga. Nu har vi haft möjlighet att göra ett mer djupgående test, och vi kan fortfarande konstatera att bildkvaliteten är bra för en APS-C-systemkamera – men inte mer än så. Exponeringen är genomsnittlig, så exponeringskompensationen måste användas flitigt. Färgåtergivningen är rätt försiktig, så till jpeg rekommenderar vi att man ökar bildalstringen till Vivid. Detaljåtergivningen är bra, men upplösningen sätter sina begränsningar, och bättre blir det inte av att kameran saknar bildstabilisering. Den kan ta två bilder, sätta ihop dem och maximera skärpan, men det är inte idealiskt och funkar inte med raw. Skärpan är fin utan att vara i särklass, speciellt vid de längsta brännvidderna, och vi fick både vinjettering och färgfel.

Conclusion