Hasselblad X1D II 50C

Kameran har en enorm bildsensor i mellanformat på 43,8 x 32,9 mm, vilket alltså är större än fullformat. Den är fantastisk att arbeta med och tar utmärkta bilder. Vid användning på stativ är det lättare att ställa in X1D II än en spegellös systemkamera i mellanklassen med en mycket mindre APS-C-sensor; detta tack vare de stora och klart åtskilda knapparna, inställningsrattarna och den stora pekskärmen på 3,6 tum. Lika imponerande är det att kameran även är briljant vid fotografering utan stativ. Så är det sällan med mellanformatskameror.

Ergonomin är utmärkt, den elektroniska sökaren är exakt och informativ, och kameran är inte mycket större eller tyngre än en fullformatskamera. X1D II är knappt 10000 kronor billigare än sin föregångare, och knappt 10000 kronor dyrare än rivalen Fujifilm GFX 50S. De tre modellerna utgör ett reellt alternativ till de bästa fullformatskamerorna. En jpeg-bild är på 20-50 megabyte, medan en bild i råformat springer upp på drygt 100 megabyte. Och du bör fotografera i råformat. Du får ett fantastiskt dynamiskt omfång som gör att du kan ta fram detaljer till och med i hårda högdagrar och skuggor utan kvalitetsförlust. Kamerans 51,3 megapixel står för detaljåtergivningen, och Hasselblads objektiv klarar resten. I Photoshop kunde vi lätt ta bort den lilla kornighet som kan dyka upp vid ISO 25600. X1D II 50C är som gjord för inte minst landskap, arkitektur och porträtt.

Det finns även svagheter. Kameran behöver fem sekunder för att starta, och med sin makliga autofokushastighet och topphastighet på 2,7 bilder per sekund är den direkt olämplig för actionmotiv. Alstringen av jpeg-bilder är direkt primitiv, och det är lätt att själv göra väsentligt bättre råkonverteringar. Slutligen är de flesta objektiven primes – alltså med fast brännvidd. Det betyder många objektivbyten, och den stora bildsensorn sitter oskyddad en centimeter bakom fattningen. Med de reservationerna är Hasselblad X1D II 50C en drömkamera när du fotar i råformat och motiven är de rätta.

Conclusion