Fujifilm X20

Fujifilm har lett branschens nylansering av kompaktkameran, som nu har blivit mycket mer avancerad. Liksom hos tillverkarens andra modeller aktiverar man kameran genom att vrida objektivet åt höger från avstängt läge. Därefter åker objektivet fram, och kameran aktiveras och är klar att användas. Det finns en knapp för inställning av vitbalansen, och funktionsknappen till höger om utlösaren kan man programmera till att styra iso-värdet.
X20 ligger bra mellan händerna, inte minst tack vare ett rejält gummigrepp under höger tumme. Ett kraftigare handgrepp på kamerans front skulle ha gjort ergonomin helt perfekt. Inställningsrattar och knappar sitter lätt åtkomliga, även när man har kameran mot ögat. De är tillräckligt tröga för att inte rubbas i stridens hetta, och de fyra knapparna på skärmens vänstra sida bidrar till att man som spegelreflexfotograf genast känner sig hemma.
Autofokusen är bra och säker, och fokuspunkterna kan läggas över nästan hela bildytan. På fronten sitter en smart knapp som gör det både snabbt och lätt att växla mellan kontinuerligt, enkelt eller manuellt fokus.

Skarpa bilder

Man får klassens överlägset bästa genomsiktssökare. Normalt använder man en sådan sökare bara när det är svårt att se skärmen på grund av solen, men här använder man den för att den är stor, klar och tydlig. Man kan se valda data som automatik, bländare, slutartid och låst fokus, vilket är en av förbättringarna jämfört med X10. Sökaren har den extra fördelen att den ger något skarpare bilder, då man kan stötta kameran mot ansiktet i stället för att hålla fram den.
Skärpan stärks ytterligare av att X20, till skillnad från den dyrare X100S, har bildstabilisering i objektivet. Fujifilm har satsat hårt och rätt på sökaren. Däremot är skärmen genomsnittlig. Bara 2,8 tum på en trots allt rätt stor kamera imponerar inte, och skärmen går inte ens att vinkla. En annan punkt som man har sparat in på är kontakterna. Det finns usb, hdmi och möjlighet att skruva fast en mekanisk trådutlösare, men det saknas ingång för mikrofon.
Man får en en liten inbyggd popup-blixt som når maximalt sju meter. Om inte det räcker har Fujifilm två externa blixtar med ledtal 20–40 till blixtskon. I avdelningen för extrautrustning hittar vi också något ganska oerhört i denna klass, nämligen ett fint men litet motljusskydd. Vi hittade det för 495 kronor.

Har supermakro

Den manuella zoomfunktionen är mycket snabbare och mer exakt än en traditionell motorzoom, där det kan vara svårt att hitta mellanlägena. Zoomomfånget är inte stort men användbart. Det finns makro och t.o.m. supermakro med en närgräns på bara 3 cm vid 28 mm. Skärpan är riktigt bra i bildmitten upp till F8.0. Hörnen är dock något mjuka vid full bländare, medan hela bilden tar sig bra ut vid F5.6. Den minsta bländaren är F11, och den är bra vid 28 mm med oskarp från 50 mm.
Exponeringen är i nivå med konkurrenterna. Det innebär i praktiken att den är bra men att man måste jobba med exponeringskompensationen för att exponera krävande motiv optimalt. Kontrasten och färgmättnaden är beskedliga, men de kan trimmas på menyn för att bli precis som man vill ha dem, och man kan spara två användarvalda inställningar så att man t.ex. kan ha en till porträtt och en skarpare och mer mättad till landskap. ett nytt X-trans-filter över sensorn gav inga stora skillnader jämfört med X10. Färgerna kan också ställas in på Provia och Velvia, som matchar Fujis gamla diafilmer.
Bildbruset var föregångarens X10 svagaste punkt, och X20 är tyvärr inte mycket bättre. Från iso 6 400 ser det illa ut, då brusreduceringen också jobbar hårt. Video kan spelas in upp till Full HD med 60 bilder per sekund och ner till 320 x 112 pixel med hela 250 bilder per sekund. Bild- och ljudkvaliteten är dock genomsnittliga. Ska man spela in mycket video är man bättre tjänt av en kamera med motorzoom.

Conclusion