Canon EOS M3

Den här nya systemkameran är helt enkelt mycket bättre än sin föregångare EOS M. När du plockar upp den för första gången ligger den mycket bättre mellan händerna, trots sin låga vikt och beskedliga storlek. M3 har nämligen fått det handgrepp på framsidan som föregångarna saknade. Kameran verkar också mer seriös med tre inställningsrattar längst upp. Det finns en för val av automatik, en utmärkt exponeringskompensation och en ratt runt utlösaren, som växlar funktion allt efter kamerans inställning. Du kan ställa in kameran med enbart knapparna, men vi föredrar det ytterst välfungerande användargränssnittet på den tryckkänsliga skärmen, som kameran har gemensam med EOS 100D.
När du jobbar utifrån att M3 är en systemkamera och bygger ut den med en del av de tillbehör som finns, vaknar den till liv på allvar. Det gäller inte minst om du investerar i den elektroniska sökaren, men även ett par extra objektiv utökar möjligheterna. Alla tillbehör är kompakta och ligger i en hygglig prisklass. M3 är dessutom fullt kompatibel med Canons blixtsystem. Den första EOS M var ökänd för sin långsamma autofokus. Det har åtgärdats. M3 har 49 fokuspunkter, och vid små brännvidder fokuserar kameran snabbt. Vi ville givetvis också testa autofokusen på rörliga motiv med EF-M 55-200mm. Till detta har vi bara en sak att säga: Låt bli! EOS M3 är bra för lugna motiv, men med rörliga motiv vid stora brännvidder blir den förvirrad. Den förbättrade upplösningen på 24,0 megapixel ger M3 en fin detaljåtergivning. Exponeringen är också rätt säker, och färgåtergivningen är mycket tilltalande.

Kornigheten är under god kontroll till och med iso 6 400. Iso 12 800 duger absolut också, och om du vill ännu högre upp kan du aktivera iso 25 600, som kallas för H, i menyn. Då blir kornstrukturen tydlig. Även videoinspelningarna blir fina, med fina färger och säker exponering. Här ligger autofokusen i STM-objektiven i nivå med de bästa. Tyvärr kan man spela in Full HD endast med 25 bilder per sekund. Vill du upp i 50 för att få fler detaljer hos rörliga motiv sjunker upplösningen till 1 280 x 720 pixel. Fujifilm, Panasonic och Sony klarar Full HD med upp till 60 bilder per sekund. För de flesta är det viktigaste dock att detaljåtergivningen har förbättrats utan att det i övrigt har gått ut över bildkvaliteten jämfört med EOS M.
Sensorn är ny, men något överraskande blev den inte av Dual Pixel-typ, vilket annars ger en snabbare autofokus. Topphastigheten har inte ökat, utan däremot minskat från 4,6 bilder per sekund till 4,2. Vi är förvånade över att Canon fortfarande inte erbjuder någon automatisk panoramafunktion. Det finns ännu bara fyra objektiv att välja mellan, så vi hade gärna sett ett 16 mm F1.7, ett 18–135 mm och varför inte ett par läckra, ljusstarka L-objektiv, t.ex. 55mm F1.2? Vi håller tummarna för att Canon har planer på att lansera sådana. Till dess kan du dock skaffa EF-EOS M-adaptern för 890 kronor, som gör det möjligt att montera de stora EF- och EF-S-spegelreflexobjektiven på den lilla kameran.
Huset kan köpas separat eller i paket med en optik på 18-55 mm för 6 930 kronor. Föga förvånande ligger EOS M3 prismässigt nära den likvärdiga Nikon 1 V3. De två måste säljas med märket som argument, för Fujifilm, Olympus, Panasonic och Sony erbjuder lika bra eller bättre kameror till ett betydligt lägre pris, och de backas upp av ett mycket större tillbehörsprogram än EOS M3. Det begränsade urvalet av tillbehör är dock inte nödvändigtvis ett problem om man ser EOS M-serien som lättskötta kvalitetskameror för familjefotografen som vill ha fina bilder och filmer men ändå hålla det tekniska på ett minimum. För att EOS M ska bli ett fullödigt kamerasystem för entusiasten måste dock främst autofokusen förbättras stort. Kameran måste då också komma i en version med inbyggd sökare, och så ska objektivurvalet upp på samma nivå som Olympus och Panasonic. Men med M3 har Canon tagit ett viktigt steg i rätt riktning.

Conclusion