Pentax K-1

Pentax K-1 är vad många Pentax-entusiaster har väntat på, nämligen en DSLR med bildsensor i fullformat för objektiv med K-bajonett. Den höga upplösningen på 36,2 megapixel gör att K-1 är bra på porträtt och arkitektur, och med grundlig vädertätning är den även perfekt för naturfoto. K-1 är utrustad med många bra Pentax-funktioner, bland andra knappen som gör om jpeg till råformat, och Pixel Shift som flyttar sensorn och gör flera exponeringar, så att alla pixlar registrerar rött, grönt och blått. Det ger mer data att arbeta med vid bildbehandling. K-1 har även två överraskande nyheter. Dels ett kompakt vippsystem för lcd-skärmen, som kan fällas ut på fyra stänger och vinklas upp till 35 grader. Det har man stor nytta av bland annat vid naturfoto med live view. Dels en ny inställningsratt upptill, som ger möjlighet att ställa in funktioner direkt. Det är bra att ISO och exponeringskompensationen finns här, men vi förstår inte varför många viktiga autofokusfunktioner ligger gömda två nivåer ner i menyn. Tyvärr är samtliga fokuspunkter placerade i bild­ytans mittersta 20 procent. Den följande autofokusen känns ibland osäker – särskilt om den måste gå från långt borta till nära. Dessutom tar kameran högst
4,4 bilder per sekund, vilket betyder att Pentax K-1 är mindre lämplig för sport och reportage. Bildkvaliteten är mycket bra med utmärkt detaljering, säker exponering och fin vitbalans. ISO 25 600 kan användas utan större problem, men vid ISO 51 200 börjar det bli brusigt på allvar. Råformat tas i dng-format, och därför fungerar eventuellt äldre program även för bildfiler från K-1.

En Pentax-ägare kommer snabbt att känna sig bekväm med K-1. Den känns som en förstorad K-3 II, för knappar och menyval finns på de vanliga ställena. Till detta kommer alla nyheterna. Menytexten är mycket snyggare än de tidigare, kantiga bokstäverna, även om skärmens upplösning fortfarande ligger på måttliga 1 037 000 punkter. Vid en närmare genomgång upptäcker man emellertid en del nya knappar, bland andra två programmeringsbara funktionsknappar samt ett omställningsreglage mellan foto och filmning. När det gäller filmning är den högsta kvaliteten Full HD med 60 bilder per sekund. Kameran har uttag för både mikrofon och hörlurar, och den har naturligtvis K-fattning. Det betyder att till och med 40 år gamla Pentax-objektiv kan användas – med de begränsningar åldern kan föra med sig. Av naturliga orsaker finns autofokus endast med autofokusobjektiv, och använder du ett objektiv avsett för spegelreflexkameror med aps-c-sensor är det bara den mittersta delen av bilden som blir skarp. Resten får du själv skära bort i Photoshop. Nikons fullformatskameror klarar detta automatiskt.
Kameran har små lysdioder bakom skärmen, vid minneskort och objektivfattning, så att man kan se vad man gör när det är mörkt. Dessutom är både wifi och gps inbyggda i kameran.
Pentax framhåller gärna sin funktion Pixel Shift, som är en biprodukt av sensorns bildstabilisering. Kameran tar fyra olika bilder som vid bildalstringen sätts samman till en enda. Olympus använder detta till att öka upplösningen till 59 megapixel, men Pentax går en helt annan väg. I vanliga fall registrerar pixlarna på bildsensorn antingen röda, gröna eller blå nyanser i en punkt i bilden, men här flyttas sensorn mellan exponeringarna, så att samtliga pixlar registrerar en röd, en grön och en blå exponering. Bildinformationen sätts på ett par sekunder samman till en enda bild av kamerans processor. En stor fördel med denna teknik är att pixlar – och därmed högdagrar – inte fräter ur lika ofta, och därmed ger kameran en bildfil som är lite mindre kontrastrik än normalt. Om man synar jpeg-filerna i sömmarna ser man att detaljerna är lite kantiga. Fördelen är att filerna lämpar sig väl för bildbehandling, eftersom de har fler detaljer i högdagrarna. Om detta är genuint bra eller bara en gimmick är en smaksak. I ärlighetens namn använder vi sällan funktionen, eftersom den kräver att kameran står på stativ och att absolut ingenting i motivet rör sig ur fläcken under de fyra snabba exponeringarna. Däremot använder vi ibland kamerans lysande HDR-funktion, och sammanfattningsvis måste vi säga att Pentax K-1 är en mycket trevlig bekantskap. Du behöver även ett zoomobjektiv, och då är D-FA 28-105mm F3.5-5.6 WR för 6690 kronor ett bra val. Det är skarpt ända ut i hörnen, men ger vinjetter och missteckning. En annan möjlighet är nya D-FA 24-70mm F2.8 WR för 14900 kronor, som vi ännu inte har testat. Båda objektiven är rimligt prissatta i förhållande till motsvarande objektiv från Canon och Nikon.

Conclusion