Fujifilm X-Pro2

Fujifilm X-Pro2 skiljer sig från alla andra kameror på marknaden. Denna systemkamera är fylld med själ och är fullständigt integrerad i Fujifilms X-system, där den är den nya toppmodellen.
Kameran har en enastående optisk hybridsökare, d.v.s. en kombinerad optisk och elektronisk sökare. Konstruktionen har fina poänger. Med en vippning på den Leica-inspirerade armen på kamerans front växlar man mellan elektronisk sökare, som visar bilden precis som den blir, komplett med vald exponering, vit­balans och färger, eller en optisk sökare, där man ser bilden live med diverse data, precis som på spegelreflexer. X-Pro2 finns bara i svart. Den är tätad mot fukt på 61 ställen, och det innebär att man kan använda den i måttligt regnväder, liksom många spegelreflexer. X-Pro2 har wi-fi och kan filma i Full HD. Den ligger bra mellan händerna tack vare ett nytt handgrepp på fronten. Exponeringen styrs med en slutartidsratt och med bländarringen på XF-objektiven. Det finns en autoinställning på båda. Det sitter en välfungerande exponeringskompensation under höger tumme. Skärmen på 3,0 tum visar bilden korrekt men kan inte vinklas. Det har tillkommit en fiffig styrspak som är till stor hjälp för manuell placering av fokuspunkt samt menynavigering.
Man kan välja mellan 77 eller 273 autofokuspunkter. Exponeringen är säker, och vitbalansen träffar färgerna bra. Bruset är mycket välkontrollerat hela vägen upp till iso 51 200. Både detaljåtergivningen och skärpan anstår en fullformatskamera och är ett tydligt steg uppåt jämfört med föregångaren X-Pro1 samt
modellen X-T1.

Har man än så länge bara sett kameran på bild, överraskar X-Pro2 genom att vara märkbart större och tyngre än X-T1. I gengäld är den mindre och lättare än en spegelreflex som Nikon D7200. Du måste sätta av gott om tid för att lära känna kamerans många funktioner och hitta de användarinställningar som passar din smak bäst. Kamerans reaktionstider är fina, och avtrycket är härligt exakt. Ändå är den långsam att jobba med, både på grund av den omfångsrika menyn och för att risken att göra fel inställning är större, då det inte finns något lås på Fujifilms bländarring. Fujifilms billiga XC-objektiv har ingen bländarring alls, men de är inte heller något relevant val för en toppklasskamera som denna.
Efter CIPA-standarden kan kameran ta 350 bilder på en uppladdning, vi kom faktiskt upp i över 360. Under strömalternativen i menyn kan man välja hög prestanda. Det innebär att kameran tilldelar maximalt med resurser till autofokusen, med en måttlig förlust av batterihållbarhet som följd. Hur mycket du tappar beror på hur du använder kameran. Vi skulle ställa in kameran på höga prestanda och vid behov köpa ett extrabatteri.
En viktig funktion är filmsimulering, vilket motsvarar andra kamerors Picture Style o.likn. I bästa retrostil är Fujifilms inställningar uppkallade efter företagets gamla diafilmer. Velvia står till exempel för maximal skärpa och färgmättnad. X-Pro2 har fått den nya inställningen Acros, som gör bilden svartvit. Neopan Acros är Fujifilms extra finkorniga, långsamma svartvita film.
Är X-Pro2 då värd pengarna? Vad gäller både pris och bildkvalitet ligger kameran på nivå med en bra fullformatskamera, som Nikon D750, som är ett bättre val för sport och action. Fujifilm har själva avvisat att de skulle ha fullformatsplaner. I gengäld är X-Pro2 mindre och lättare och har betydligt läckrare design och finish än en spegelreflex. X-T1 kostar bara två tredjedelar av priset för X-Pro2. Den är ännu mindre och lättare, och autofokusen är snabb och exakt. Här ger de 16,0 miljoner pixlarna en bildkvalitet som räcker gott och väl för de flesta ändamål men ligger en klass under X-Pro2 när det gäller detaljåtergivningen
I slutändan hänger nog valet på om du gillar designen och konceptet, om du gärna vill äga toppmodellen och om du räknar med att utnyttja de möjligheter som ligger i den förbättrade upplösningen och den avancerade hybridsökaren.

Conclusion