Sony DT 18-250mm F3.5-6.3

Testets ålderman är från 2007, då det var helt normalt att ha en bullrig konventionell elektromotor instoppad i kamerahuset.

#Objektiv #Sony
8.4

Denna kraftiga superzoom från Sony är diskretionen själv. Den är varken större eller tyngre än Sonys lilla optik på 18–135 mm, och det beror bland annat på att den inte har någon fokusmotor. Testets ålderman är från 2007, då det var helt normalt att ha en bullrig konventionell elektromotor instoppad i kamerahuset. Fokushastigheten är tillfredsställande, men ett så här dyrt objektiv borde i dag ha en egen, ljudlös fokusmotor. Det skulle också möjliggöra manuell efterfokusering, något som inte går här. Av samma anledning finns det ingen omkopplare för autofokusen. Det finns en liten låsknapp som förhindrar att optiken glider ut när man går runt med den. Inte för att behovet är så stort, för zoomringen är rätt trög.
Normalt ger ett objektiv av denna typ tunnformig missteckning vid den minsta brännvidden, men här syns kuddformig missteckning hela vägen ut i teleområdet, något som dock sällan är särskilt påfallande. Vinjetteringen ligger runt medel. Skärpan är bra, och här håller den nästan hela vägen från mitten och ut i hörnen till och med på full bländare. Det gör att objektivet också lämpar sig väl för repro- och arkitekturfoto. Sony har väldigt intressanta kvalitetsobjektiv i området 16–80 mm men satsar inte riktigt lika mycket i detta superzoomsegment.

Omdöme

Den största fördelen hos Sony DT 18-250mm är att den är kompakt och diskret och att bildkvaliteten överlag är bra. Det är dock ett objektiv som varken inspirerar eller livar upp.

Specifikationer

Märke
Sony