Sony Alpha9

Sony Alpha9 är väldigt lik Alpha7-serien, och den kostar nästan det dubbla. Men det är inte Alpha7 som du ska jämföra kameran med, utan proffskamerorna Canon EOS-1D X Mark II och Nikon D5. Alpha9 är nämligen en svindlande snabb fullformatskamera som har anpassats för bl.a. sport, action och djur i naturen. Tack vare att Alpha9, till skillnad från DSLR-kamerorna, inte har någon spegel som måste fällas upp och ner samt tack vare den bakbelysta cmos-sensorn, blir kamerans bildalstring så snabb att du kan ta 20 bilder i sekunden i serier på upp till 241 bilder i råformat.
Sökarbilden uppdateras 120 gånger i sekunden, och kvaliteten är utmärkt, till skillnad från skärmen som visserligen är vinklingsbar och tryckkänslig, men man kan bara styra ett fåtal funktioner härifrån. Många av knapparna kan programmerats till önskad funktion. Även jpeg-kvaliteten kan anpassas. Tyvärr missade vi ett par bilder eftersom Alpha9 tar lång tid på sig att vakna ur standby-läget.
För en kamera som denna är det avgörande att autofokusen hänger med. Och det kan den. De 693 fokuspunkterna fördelade över 93 procent av bilden kan grupperas och spåra, och Alpha9 har även en joy­stick på baksidan som gör att man snabbt kan placera ut fokuspunkterna manuellt.
När det gäller detaljer och dynamiskt omfång kommer kamerans 24,0 megapixel inte upp till samma extrema nivå som Sony Alpha7R II, men brus är välkontrollerat upp till ISO 25 600. Det högsta ISO-värdet 204 800 är kornigt men användbart. Exponeringen är säker, och jämfört med Canons och Nikons båda toppmodeller ger Sony en marginellt bättre bildkvalitet i de flesta situationer.
Sony Alpha9 känns inte fullt lika robust som de båda andra från Canon och Nikon, men kameran är inte mycket större och tyngre än Alpha7, vilket är bra jobbat med tanke på att den har fått ett nytt och större batteri som mer än fördubblar batterikapaciteten till 650 bilder. Batterihållbarheten har därmed ökat jämfört med andra Alpha-modeller, men den kommer fortfarande inte i närheten av DSLR-modellerna. Man kan dock fördubbla kapaciteten genom att köpa ett batterigrepp som tillbehör.
Vår längsta brännvidd var 200 mm, och upp till den var autofokusens hastighet och precision oklanderlig. Sony borde ha ett litet försprång i form av bättre ansikts- och ögonigenkänning i autofokusen, men funktionen är för långsam och osäker för att imponera på en erfaren fotograf. Hur bra autofokusen egentligen är jämfört med Canons och Nikons toppmodeller, kan vi egentligen inte säga förrän vi har testat Alpha9 med brännvidder på 400 mm eller mer.
Den höga exponeringshastigheten förklaras främst av att kameran har en elektronisk slutare utan rörliga delar. Alpha9 har även en mekanisk slutare som är användbar bl.a. i samband med studiofotografering med blixtanläggning. Med den är topphastigheten blygsamma 5,0 bilder per sekund. Den elektroniska slutaren är helt tyst, men man kan aktivera ett artificiellt slutarljud om man vill att modellen ska veta när man fotograferar. Exponeringshastigheten kan anges till Single, Low (5,0 bilder per sekund), Medium (10,0 bilder per sekund) eller High (20 bilder per sekund). 20 bilder per sekund i högsta kvalitet är häftigt. Inget snack om saken. Men man lär sig också snabbt att bara använda de båda långsammare inställningarna. För det första har man oftast inte användning av hela 20 bilder, och för det andra tar en bildserie på två sekunder i råformat upp ungefär en gigabyte. En fotorunda kan med andra ord snabbt ge överfulla minneskort och hårddiskar, för att inte tala om hur lång tid det tar att föra över och redigera onödigt många bilder.
Jämfört med Alpha7-modellerna gör den lilla joysticken stor skillnad för hur man jobbar med kameran. Även möjligheten att användaranpassa menyn och knapparna ger plus i kanten. Dessutom gillar vi små detaljer som en bättre videoutlösare, plats för två SD-kort och, sist men inte minst, det förbättrade batteriet. Alpha9 känns annorlunda och med lite större pondus. Samtidigt får man påpeka att butikspriserna på Alpha 7R II har gått ner 20 procent sedan Alpha9 lanserades.

Conclusion