Sony Alpha5000

Det är ingen hemlighet att mobiltelefoner har orsakat en kraftig nedgång i antalet sålda kompaktkameror. Å andra sidan är det också så att många via mobiltelefoner fått upp ett spirande fotointresse, för att sedan upptäcka att det finns gränser för vad en telefon kan prestera vad gäller bildkvalitet och zoomomfång. Och det är här Sony Alpha5000 kommer in i bilden.

Med sitt pris, vikt på 269 gram och storlek på bara 110 x 63 x 36 mm uppfyller Alpha5000 de krav familjefotografer i gemen ställer på en kamera som de vill bära på. Bara Panasonic Lumix DMC-GM1 är cirka tio procent mindre och lät­tare men har då också en mindre bildsensor.
Alpha5000 har den smarta detaljen att det precis som med en mobil är idealiskt att ta självporträtt med den. Skärmen kan vridas hela vägen upp över kameran så att den pekar framåt och det är samtidigt lätt att styra både zoom och exponering när man har kameran riktad mot sig själv. Ett annat hjälpmedel för självporträtt är paketobjektivet på 16–50 mm som erbjuder en vidvinkel på 24 mm och en närgräns på 25 cm. Det är därmed tillräckligt för att kunna ta en gruppbild där fotografen själv är med. Trots de små måtten har kameran också en liten, inbyggd popupblixt, och den kan såklart både kan ta panoraman och filma Full HD-video. Videoljudet är dock dåligt och man kan inte ansluta en extra mikrofon. Kameran har också en mängd inbyggda effekter, så att man kan experimentera med bl.a. hög kontrast, pastellfärger och svartvitt. Dessutom har den wi-fi som kan anslutas via NFC så att bilderna kan läggas upp på t.ex. Facebook eller Flickr strax efter att de tagits. Kameran kan också fjärrstyras via mobilen.

Tre gånger helautomatisk

Sony räknar uppenbarligen med att de flesta Alpha5000-ägare kommer att använda helautomatik. Lite förvirrande är det att Sony utöver programmet P har både Best Auto-automatik som låser de flesta inställningsmöjligheter och en Intelligent Auto med motivigenkänning. Den är ett säkert val för nybörjaren. För de automatiska programmen gäller allmänt att de är bra och säkra men inte felfria. Som entusiast hamnar man snabbt på programmet P som är öppet för alla justeringsmöjligheter. Lyckligtvis har Sony slopat Nex-kamerornas menysystem och gett Alpha5000 det mycket bättre menysystemet från RX-modellerna. Kamerans autofokus är bra och tvekar inte hugga tag även om huvudmotivet är långt ute i ena sidan av bilden. Om man vill fokusera på något annat än det som kameran väljer är det besvärligt att välja fokuspunkt manuellt, och det leder oss till lcd-skärmen.

Den svaga punkten

Lcd-skärmen är kamerans svagaste punkt. Det skulle ha varit betydligt mer logiskt – inte minst om man just har bytt från en mobiltelefon – om skärmen hade varit tryckkänslig som på NEX-5T. Då hade man t.ex. kunnat fokusera kameran bara genom att peka på det objekt där man ville lägga skärpan.
Det värsta är dock att skärmen är inexakt. Färgerna visas ofta med starkt gulstick som sedan inte visas på de färdiga bilderna. Skärmen kan också visa exponering som är upp till hela 0,7 bländarsteg fel, vilket orsade oss många fel-
exponeringar. Skärmens ljusstyrka kan justeras manuellt men det hjälpte inte. Till sist började vi gissa oss till när vi skulle använda kompensationen. Så bilderna blev bra, men för nybörjaren finns inte mycket hjälp att få.

Brus är generellt under kontroll, men över iso 6 400 tar brusreduceringen över, vilket går ut över detaljerna. För en kamera i denna prisklass är dock detaljåtergivningen väldigt fin. Använder man Intelligent Auto hamnar färgerna oftast rätt. Annars uppnär man bästa resultat genom att köra färgmätning i Vivid och sedan bara gå in på porträtt eller standardinställningarna för motiv med dämpade färger. Kameran kan fotografera i råformat men om man är seriös nog att jobba i råformat bör man nog investera i en mer entusiastbetonad kamera.

Conclusion