Sony Alpha 3000

Med Alpha3000 försöker Sony kombinera framgångarna från den spegellösa NEX-serien med de möjligheter som spegelreflexkameran ger. På håll ser den förvånande billiga Alpha3000 ut som en spännande spegelreflexkamera för den krävande fotografen. Vill man ha mer manuell kontroll och en bättre ergonomi än hos de mindre och kompakta NEX-modellerna blir man dock besviken. Spegelreflexkänslan försvinner nämligen i samma stund som man får kameran mellan händerna. Kamerahuset är byggt av plast och känns skrangligt och billigt, och både lcd-skärmen och den elektroniska sökaren är hopplöst föråldrade. Först och främst är lcd-skärmen på 3,0 tum varken tryckkänslig eller vridbar, och dess låga upplösning på bara 230 400 punkter innebär att man kan glömma allt om att se fina detaljer.

Sätter man ögat till den elektroniska sökaren händer ingenting. Sony är annars kända för sin utmärkta ögonsensor, som aktiverar sökaren när man lyfter upp kameran till ögat, men Alpha3000 har tyvärr inte denna funktion. I stället får man aktivera sökaren med en tryckning på Finder/Lcd-knappen. Därefter kan man se sitt motiv på en grumlig sökarbild. Den elektroniska sökaren visar visserligen 100 procent av motivet, men upplösningen är bara 201 600 punkter, vilket innebär att inget blir riktigt skarpt. Att sökaren inte heller är gummiklädd betyder att glasögonbärare lätt kan råka repa sina glasögon, vilket faktiskt inte är särskilt smart.

För få snabbknappar

Kameran har ärvt användargränssnitt och menysystem från NEX-serien, varför vi saknar flera snabbknappar. Bristen på knappar och inställningsrattar innebär att det blir jobbigt att ställa in slutartid och bländare när man använder det manuella programmet. Det är irriterande, eftersom man räknar med att detta ska gå snabbt och lätt med en spegelreflex. De 15 olika Picture Effects är däremot fina. Auto-Object-framing ser till att fokus hamnar perfekt oavsett om man tar porträtt- eller actionbilder. Det sistnämnda är dock något av en utmaning med Sony Alpha3000, då kameran bara tar 2,5 bilder per sekund om autofokusen ska hinna fokusera. Utan autofokus kommer man upp i 3,5 bilder, men då blir de flesta bilder suddiga.
Video spelas in i Full HD, och här är den inbyggda stereomikrofonen rätt bra. Den inbyggda blixten har en räckvidd på bara fyra meter vid iso 100, så den bör man bara använda som upplättnad.

Är vi missnöjda med kamerans yttre och bärande specifikationer är vi tvärtom positiva till bildkvaliteten. Färgåtergivningen är riktigt bra, med klara och mättade färger, och exponeringen är suverän. Även i svåra motsljubilder skapar automatiken så pass fina detaljer i både skuggor och högdagrar att ingen av konkurrenternas billigaste spegelreflexkameror klarar att hänga med. Brusreduceringen sätter in från iso 1 600, då bilderna blir alltför suddiga och blanka. Det är synd. Från iso 6 400 avtar brus­reduceringen, och bildbruset är därför våldsamt högt på de höga iso-värdena.

Paketobjektivet imponerar inte, då t.ex. skärpa och detaljgrad är en besvikelse. Det matchar inte kamerans fina upplösning på 20,1 megapixel. Kamerans autofokus är dock hygglig. Den reagerar ganska snabbt, och man kan välja mellan 25 individuella fokuspunkter, som är fint fördelade över hela bildytan. Det är också trevligt att Sony Alpha3000 passar med samtliga Sonys 18 objektiv med E-fattning, och med en adapter kan man dessutom montera alla Alpha-seriens objektiv med A-fattning.

Laddar upp i kameran

Det medföljande litiumjon-batteriet klarar 470 bilder per uppladdning, men tyvärr ingår ingen laddare. I stället måste man ladda batteriet genom att ansluta en kabel till kameran, vilket innebär att man inte kan fotografera med ett extrabatteri i kameran under tiden. Det är också synd att man får vara helt utan trådlösa funktioner i denna kamera.

Conclusion