Sigma sd Quattro

Sigma sd Quattro är en överraskande stor systemkamera, där objektivfattningen sticker ut lika långt från kamerahuset som det bekväma handgreppet. Orsaken är att kameran använder sig av Sigmas SA-objektiv som ursprungligen har konstruerats för spegelreflexer. Autofokusen kan vara något långsam. Vid svagt ljus tar det ofta en hel sekund eller mer innan kameran berättar att den har ställt in skärpan. Så även om Sigma poängterar att autofokusen är av hybridtypen med snabb fasdetektering behöver du rusta dig med tålamod. I gengäld träffar fokusen alltid mitt i prick. Det är också värt att påpeka att den elektroniska sökaren blir svart en rätt lång stund medan bilden skrivs över till minneskortet. Så totalt sett lämpar den här kameran sig bäst för dem som kan stå ut med ett sävligt tempo.
En annan sida av myntet är att ergonomin verkligen är bra, och man glömmer snart att sd Quattro absolut inte är något fartvidunder när man kommer hem och ser bilderna. Detaljåtergivningen är alldeles fantastisk, särskilt med tanke på att det rör sig om en APS-C-kamera och inte en fullformatare. Här visar den speciella Foveon-sensorn som fångar upp alla färger i varje pixel vad den går för. Även de allra finaste detaljerna återges utan att bli kantiga eller luddiga. Färger och kontrast är också utmärkta, så man blir väldigt glad och nöjd även om man bara jobbar med vanliga jpeg-
filer. Sensorn är dock inte helt fulländad, för tyvärr får man bara den höga bildkvaliteten på låga ISO-värden. Redan på
ISO 400 syns en del brus i dämpat ljus, och vid ISO 1 600 återges färgerna inte korrekt. Det är hopplöst att använda ISO 6 400, men om du håller dig till låga ISO-värden får du hög bildkvalitet med massor av detaljer.

Sigma sd Quattro är något större än t.ex. en spegellös systemkamera med fullformatssensor från Sony, men tack vare storleken får man ett bra grepp om kameran, och knappar och rattar sitter väl placerade. Vid sidan av skärmen sitter en liten speciell display med knappar som används för att visa och kontrollera de viktigaste kamerainställningarna som program, ISO och ljusmätningsmetod. Displayen kan sättas på och stängas av oavsett om skärmen är på eller av, och konceptet fungerar väldigt bra. Det skulle andra kameratillverkare kunna lära sig något av. Vi gillar också att det finns en speciell knapp där man kan välja visning på skärm, elektronisk sökare eller en Auto-funktion där kameran automatiskt växlar visningsfunktion beroende på om man har ögat för sökaren eller inte. Totalt sett är det härligt att jobba med kameran, om man bara bortser från de något tröga reaktionstiderna.
Det finns bara nio fokuspunkter att välja mellan, och även om man kan ändra storlek på de nio fälten, kan man bara välja ett åt gången. Den här kameran är med andra ord inte avsedd för snabbrörliga actionmotiv. Man kan för övrigt glömma allt om att spela in video, för den funktionen har sd Quattro inte alls.
Man får tänka på att råfilerna från sd Quattro i skrivande stund inte kan öppnas i varken Lightroom eller Capture One Pro, så man måste använda den gratis råkonverteraren Sigma Photo Pro. Programmet är långsamt och har inga funktioner för att justera missteckning som är ett optikfel som ger böjda linjer. Vi testade kameran med det skarpa objektivet 30mm F1.4 DC Art, men den tydliga tunnformiga missteckningen korrigerades tyvärr inte automatiskt på jpeg-filerna. Vi lade även märke till en del kromatisk aberration – det vill säga missfärgade kanter i övergångar mellan ljust och mörkt. Man kan köpa objektivet på 30 mm i paket med sd Quattro för 9890 kronor.

Conclusion