pentaxKP_01

Pentax KP

Pentax nya spegelreflexkamera kan fotografera med extremt korta slutartider och vid vansinniga ISO-värden, men det sistnämnda är egentligen mest i teorin.

#Kameror #Pentax
7.9

Pentax KP är den nya toppmodellen bland Pentax APS-C-kameror. Både kameran och Pentax många WR-objektiv är ordentligt tätade, vilket gör KP intressant för inte minst naturfotografer. En stor del av nyheterna ligger i designen. Ett bra initiativ är att man kan byta ut kamerans lilla handgrepp mot ett mellanstort eller stort som också följer med i paketet. Vi föredrog mellanstorleken. I likhet med Pentax första APS-C-kamera har KP fått en vinklingsbar skärm. Något överraskande är skärmen bara på 3,0 tum, till skillnad från lillebror Pentax K-3 II som har 3,2 tum. Skärmen är inte tryckkänslig.
Upplösningen är på 24,1 megapixel, och detaljåtergivningen är utmärkt, men inte på samma nivå som hos de bästa konkurrenterna. Bildbrus blir störande från ISO 25 600, och bildkvaliteten blir lidande på ISO 51 200. På maximala ISO 819 200, som också är ovanligt i klassen, är bilderna oanvändbara. Färgmättnaden och skärpan är lite vek i utgångsläget, men det kan justeras i menyn. Totalt sett är bildkvaliteten rätt medelmåttig.
Det finns bara 27 fokuspunkter och de ligger mitt i sökarbilden. Till skillnad från konkurrenterna är det rätt omständligt att ändra fokusmönster och placera en fokuspunkt manuellt. Autofokus är samma som hos K-3 II som har nästan dubbelt så lång batteritid, gps och som kan ta 8,3 bilder i sekunden. KP tar bara 7,0, men har wifi och en elektronisk slutare som kan ge slutartider ända ner till 1/24 000 sekund. Dessutom har KP lite bättre bildstabilisering. Totalt sett är K-3 II för 7 990 kronor dock ett förnuftigare val, medan Pentax KP är lyxkameran för dem som uppskattar en snygg design.

Vana Pentax-användare kommer att känna sig som hemma med programratten till vänster om sökaren och en klassisk knapplacering. Till höger om sökaren har det tillkommit en ratt där man kan välja serietagning, HDR med mera. Kameran har en inbyggd blixt, som dock inte kommer tillräckligt högt upp. Paketobjektivet på 16–85 mm kastade en tydlig skugga över bildens nederdel när vi fotograferade på 16 mm även utan motljusskydd.
Informationen på lcd-skärmen är, som alltid hos Pentax, föredömligt tydligt presenterad. En fiffig detalj på tidigare modeller har varit att informationen följer med när man vrider kameran till stående format. Det gör den inte på KP.
Formgivarna har kommit med ännu en annorlunda detalj. Det finns bara plats för ett enda SD-kort i kameran till skillnad från två i K-3 II. Men i KP kan man däremot sätta ytterligare ett kort i batterigreppet D-BG7, som man kan köpa som tillbehör för 2 990 kronor. Kortet i batterigreppet är däremot inte anslutet till kameran, utan platsen fungerar bara som ren förvaring.
På fotorundor är Pentax KP en trevlig bekantskap. Remmens placering gör att den hänger fint och välbalanserat över axeln, och huset är nästan 100 gram lättare än K-3 II. Det finns ett bra vattenpass i sökaren, som man aktiverar genom att trycka på en knapp. Det tar en stund att vänja sig vid de tre inställningsrattarna på kameran. En av dem ändrar t.ex. lätt ljusmätaren till spotmätning om man inte ser upp. Video spelas in i Full HD.
Bildstabiliseringen kan ge upp till fem exponeringssteg, till skillnad från 4,5 hos K-3 II. Stabiliseringen kan dessutom användas för att kompensera för det lågpassfilter som man har avlägsnat i KP för att öka detaljgraden. Lågpassfiltret används vanligen för att ge en aning oskärpa för att förhindra fula moarémönster i t.ex. galler och skjorttyg. När man avlägsnar det kan man få en aning bättre skärpa i alla andra motiv. Hos KP är tanken att man kan använda stabiliseringen för att simulera ett lågpassfilter genom den rör en aning på bildsensorn om man ska fotografera motiv som ger de fula moarémönstren. Filtret kan aktiveras i två steg. Vi tyckte dock att det var väldigt svårt att se skillnad på resultatet. Stabiliseringen används också när man aktiverar funktionen Pixel Shift Resolution som tar fyra bilder där sensorn förskjuts ett mikroskopiskt avstånd mellan varje bild. Sedan lägger kameran samman de fyra bilderna till en enda. Det kan ge en aning bättre detaljåtergivning, inte minst i mörka områden, men vi fick även taggiga övergångar i detaljer, så vi rekommenderar att man inte använder funktionen. Den kräver att kameran står på stativ samt att motivet är fullständigt stilla.
Totalt sett upplevde vi KP som ett utmärkt val för landskap, porträtt och andra lugna motiv, medan den, särskilt på grund av autofokussystemet, lämpar sig mindre väl för sport och action än andra spegelreflexkameror i samma prisklass.

Omdöme

Kameran är tätad, och vi gillar den vinklingsbara skärmen. Dessutom är det fiffigt med det utbytbara handgreppet.
Bildkvaliteten är inte den allra bästa, och KP överträffas på många punkter av sin kvicka lillebror K-3 II som bara kostar 7 990 kronor.

Specifikationer

Märke
Pentax
miopixel
24
zoom
1,5
lcd_skaerm
3
picturespersecond
7
ISO
819200