Pentax K-5 II

Den nya toppmodellen från Pentax har först och främst fått bättre autofokus jämfört med föregångaren K-5. Autofokussystemet fungerar nu i väldigt svagt ljus, ända ner till ljusstyrkan –3 EV, där en konkurrent som D7000 bara fungerar till –1 EV. K-5 II kan med andra ord ställa in skärpan på något som är två bländarsteg mörkare än flertalet andra. Dessutom har följefokus förbättrats. Vi märkte också att kameran fokuserar fint i mycket svagt ljus. Kontinuerlig autofokus jobbar snabbt och stabilt med paketobjektivet på 18–55 mm, som dock har en rätt bullrig fokusmotor. Om pengarna räcker bör man överväga att köpa kameran med t.ex. Pentax 17-40mm F4.0 som har den tysta och snabbare SDM-fokusmotorn.

Utmärkta detaljer

Det är ett nöje att jobba med kameran. Ergonomin är bra och knapparna välplacerade, och det finns inställningsrattar på både fram- och baksidan. Det är också ett stort plus att sökaren visar 100 procent av motivet. Skärmens upplösning är inte i toppklass, men bilder och meny visas fint eftersom skärmens 921 000 punkter sitter tätt utan synliga svarta mellanrum. Siffror och bokstäver på skärmbild och meny är bland de största på marknaden, och man kan till och med förstora tecknen. Batterihållbarheten är mycket bra.
Kameran är fylld med fina och användbara detaljer. Om du har tagit en bra jpeg-bild som du hellre vill ha i råformat, så trycker du bara på raw-knappen på sidan av kameran, och så sparas bilden i råformat. Om du tar bilder med inbyggd blixt, skuggar motljusskyddet hos flertalet konkurrenter den nedre delen av bilden. Men inte hos Pentax, för här kan en bit av motljusskyddet skjutas åt sidan, och så är problemet ur världen. Det är smart. Dessutom är det naturligtvis ett plus att kameran är tätad mot damm och fukt på hela 77 ställen. En enda oförklarlig detalj råkade vi dock på: Om man använder P-exponeringsprogrammet kan man ändra bländare och slutartid till en inställning som passar bättre till t.ex. det skärpedjup som man vill ha. Men när man sedan kollar sin inställning har kameran växlat till bländarprioritet. Och man kan inte komma tillbaka om man inte vrider bort programratten från P och tillbaka igen.

Snygg HDR med skavanker

På K-5 kunde jpeg-komprimeringen väljas i tre kvaliteter. Nu finns det även en fjärde premium-kvalitet som ger en enastående detaljåtergivning. Färgåtergivningen är generellt riktigt bra. Kameran hanterar mulet väder perfekt, medan blandljus kan ge alltför varma färger. ISO täcker normalt området från 100 till 12 800, och bilderna kan användas även vid den högsta inställningen. Man kan även utöka området upp till ISO 51 200, men de högsta ISO-talen blir väldigt korniga. Exponeringen är säker, och paket­objektivet tecknar knivskarpt i mitten och bra i hörnen. Missteckning och kromatisk aberration kan minimeras automatiskt i kameran, men detta tar fyra till fem sekunder efter varje exponering. Det är väldigt lång tid jämfört med flertalet konkurrenter. Kontrast hanteras väl, och Pentax har en verkligen bra HDR-automatik som tar två till tre bilder vid olika exponeringar och fogar samman dem till en. Det kan bli riktigt fint, men motiv med många detaljer fick kameran att låsa sig två gånger. Förhoppningsvis rättas detta fel snarast med ny programvara.

Conclusion