Pentax K-1 II

Pentax K-1 II hör till världens ljuskänsligaste kameror. ISO kan ställas in på astronomiska ISO 819 200. K-1 gick bara upp till ISO 204 800. Flertalet bra kameror klarar sig fint upp till ISO 25 600. Det är i det kritiska området mellan 25 600 och 102 400 som de olika kamerorna skiljer sig åt, och här är nu Pentax bättre än Nikon D500 men inte riktigt i klass med Sony Alpha7 III. Man bör undvika de högre värdena – även med Pentax K-1 II – men om man måste kan man råkonvertera till ett bättre resultat än vad man får med kamerans jpeg-filer, och K-1 II hanterar brus bättre än föregångaren. En annan förbättring finns i Pixel Shift-funktionen som nu även kan användas vid handhållen fotografering där den nyttjar kamerans inbyggda bildstabilisering. Kameran kombinerar fyra bilder som tas med en aning förskjutning från varandra för att ge bättre färger och fler detaljer. Kameran låser sig dock i en halv minut medan bilden alstras. Funktionen var inte optimal hos föregångaren och gav luddiga kanter. Med II:an kunde vi ta hyggligt skarpa bilder på fri hand med en sekunds slutartid vid stillastående motiv, men kanterna blir fortfarande lite luddiga. Alla skillnader mellan K-1 II och K-1 finns på ett enda kretskort i kameran. Om du har en K-1 kan du fram till den 30 september byta ut den och kamerans namnskylt för 5 160 kronor, så har du uppgraderat till K-1 II.
Bildkvaliteten är fin med en upplösning på 36,2 megapixel. Exponeringen är säker och det finns goda möjligheter att anpassa ljushet, färger och kontrast. Genom att trycka på en knapp kan du spara en nyss tagen jpeg-bild i råformat. K-1 II känns stor, och inställningarna har sin egen logik, men det vänjer man sig vid. Man vänjer sig däremot inte vid en något primitiv autofokus och en hastighet på bara 4,4 bilder i sekunden. Ett plus är att K-1 II är särdeles väl tätad.

Conclusion