Panasonic Lumix DMC-LX7

Det klarar LX7 bättre än de flesta genom att bjuda på 24 mm och F1.4, som glider till fortfarande acceptabla F2.3 vid den längsta brännvidden, som är 90 mm. Skärmen är fast, och det finns ingen sökare, men en elektronisk sökare kan köpas som tillbehör. Handhavandet är klassiskt för Panasonic, med en bra motivigenkänning och en effektiv knapp som växlar mellan styrning av exponering och exponeringskompensation. Det finns en välfungerande snabbmeny där man klarar det mesta samt direktknappar för bl.a. iso och vitbalans. Fokuseringen är svårjobbad, oavsett om man ska placera fokuspunkter, fokusera manuellt eller fota makro. Det sistnämnda kräver ett motivprogram som låser t.ex. kompensationen. Bildkvaliteten är en besvikelse, och det är särskilt svårt att hålla koll på högdagrar och kontrast och att hitta en bra grundinställning för färgmättnaden. Bruset är under god kontroll. Den plötsliga dippen vid iso 12 800 beror dock på att bildstorleken här minskar till 3,1 megapixel. Runt objektivet sitter en knapp för val av fokusmetod. LX7 finns i silver och svart.

Conclusion