Olympus XZ-1

Det man i praktiken ska fundera över här är om man kan leva med förra årets modell för att spara drygt en tusenlapp. XZ-1 är fältets äldsta modell, och utvecklingen har inte stått still. Storebror XZ-2 var tyvärr inte klar när vi gjorde testet. Vid introduktionen var XZ-1 klassens slankaste och mest ljusstarka, men så är det inte längre. Bildkvaliteten var fin vid introduktionen, och det är den fortfarande. De andra är helt enkelt bättre, både brusmässigt och vad gäller detaljåtergivning. Som du kan se på testbilderna på tidningens cd finns det dock marginaler, och Olympus exponering och färgåtergivning är riktigt fin. Skärpan imponerar inte utan vidare, men bilderna tål en del skärpning i datorn, och bilderna är rätt finkorniga ända upp till ISO 800 för att komma från en kompaktkamera. Vid ISO 3 200 ser det illa ut, och vid ISO 6 400 är bilderna i stort sett oanvändbara. Olympus ska dock ha beröm för sina konstfilter som gör det möjligt att göra spännande bilder av halvtrista motiv. På videosidan kan kameran inte dölja sin ålder. Den är den enda testdeltagaren utan Full HD, och bildkvaliteten är genomsnittlig. Ljudet är burkigt och mikrofonen vindkänslig. Kameran finns i svart eller vitt och kan ut­ökas med elektronisk sökare och extern mikrofon.

Conclusion