Olympus PEN E-PL5

Tillsammans med Panasonic var Olympus en pionjär inom spegellösa systemkameror. I dag har Olympus tre serier: den billiga E-PM, lyxvarianten utan sökare, E-PL, som vi testar här i version 5, samt den nya OM-D med elektronisk sökare. E-PL5 har ärvt Live MOS-sensorn, bildprocessorn och inte minst den tryckkänsliga skärmen från OM-D E-M5.

Logiskt menysystem

Olympus anger wi-fi som en kamerafunktion, men det kräver att man köper ett trådlöst SD-kort. Och då kan alla kameror köra wi-fi. Vissa föredrar en helt ren och blank design. Andra vill gärna ha ett handgrepp längst fram på kameran. Med E-PL5 bestämmer man själv. Handgreppet ingår och är lätt att skruva på. Man kan också köpa ett annat, större som tillbehör. E-PL5 håller den slanka linjen trots en ganska stor tryckkänslig skärm som går att vinkla från 45 grader ner till hela vägen upp, så att man kan se den framifrån och ta självporträtt. I kamerans speciella tillbehörssko kan man montera en vinklingsbar elektronisk sökare eller en extern mikrofon. Menysystemet, inklusive den tryckkänsliga inställningen, är logiskt och välfungerande.
Olympus var först med hopfällbara objektiv, och i version II har det blivit ännu mer kompakt och fått snabbare autofokus. Det är skarpt och misstecknar bara måttligt. Detaljåtergivningen är inte riktigt i nivå med testets bästa, och då bilderna inte tillförs särskilt mycket skärpa ser de inte heller helt skarpa ut. Skärpan går dock att öka manuellt. Exponeringen är fin, och kameran ligger fint i våra mätningar av bildbruset. Den har bäst värden vid ISO 200, som är kamerans lägsta inställning. Färgåtergivningen får högsta poäng, och jpeg-bildalstringen går att trimma vad gäller såväl färg som kontrast och skärpa, och bilderna kan naturligtvis också sparas i råformat. Även när det gäller effektfilter som exempelvis grovkornig svartvit återgivning var Olympus först ut. De flesta andra tillverkare erbjuder nu samma möjlighet, men ingen gör det bättre än Olympus.

Conclusion