Nikon D800

Här är det i lika hög grad fotografen och objektivet som sätter gränserna som kameran. Vad gäller bildbruset spelar D800 jämnt med Canon EOS 5D Mark III till och med iso 800, varefter bildbruset tilltar. Det beror dock mer på bildprocessorn än på upplösningen, för mönstret är precis detsamma hos lillebror D610, som har 24,7 megapixel. Nikons färgåtergivning är fin och tilltalande och kan användaranpassas i detalj.

En bra sak är att man kan välja om den automatiska vitbalansen ska neutralisera bildens färger helt och hållet eller om den ska ta hänsyn till de varma färgerna i vissa motiv. Kameran kan korrigera alla fel från originalobjektiv vid bildalstringen. Exponeringen är säker, och man behöver inte jobba riktigt lika mycket med exponeringskompensationen som hos ärkerivalen Mark III. Vi testade kameran med objektivet AF-S 24-70mm F2.8 för för 13 790 kr. Det balanserar perfekt på D4 men är stort och tungt på D800, där vi föredrar AF-S 24-120mm, som vi hittade för 8 750 kr. D800 säljs inte i paket, utan bara som fristående hus. Det finns i en version D800E utan kantutjämningsfilter för 24 845 kr. Kvalitetsskillnaden jämfört med D800 är minimal.

Professionell inställning

Medan Nikons entusiastkameror till och med D610 har inställningsrattar för val av automatiska funktioner har deras professionella kameror, däribland D800, tryckknappar för val av exponering, iso, vitbalans o.s.v. Det kan verka litet avigt, men man vänjer sig snabbt vid det, och för proffsen är det avgörande att både deras stora D4 och den mindre D800 hanteras på samma sätt. Sökare och skärm är inte mindre än enastående bra, och vad gäller ergonomin finns det ingen som rår på Nikon. Autofokusen är snabb och exakt, men vid actionfoto är det något av en besvikelse att man bara kan ta 4,6 bilder per sekund i fullformat. I DX-format och med batterigrepp kan man nå upp i en bildhastighet av 6,0 bilder per sekund.

Conclusion