Nikon D3300

Bara ett år efter att Nikon lanserat D3200 står efterföljaren klar i startblocken. Vid första ögonkastet påminner de två kamerorna ganska mycket om varandra, men det visar sig snabbt att nyheten bjuder på en rad förbättringar. D3300 kan ta fem bilder i sekunden, ger bättre videoinspelningar och har ett större iso-omfång samt ett djupare fingergrepp som säkrar en förvånande god ergonomi trots kamerans kompakta format. Ännu en viktig förbättring är en ny, indragbar paketoptik som blir 33 procent kortare när det är hopfällt i fotoväskan. En sista och mycket viktig uppgradering är att Nikon har valt att ta bort kantutjämningsfiltret från kamerans bildsensor, något som har visat sig vara en mycket god idé. Föregångaren D3200 har samma höga upplösning, men den levererar bilder med luddiga detaljer i både jpeg- och råformat. Vi har jämfört kamerorna sida vid sida, och D3300 har en enastående fin detaljgrad så länge man håller sig mellan iso 100 och 1 600. Mängden detaljer har samtidigt stöd från det nya och skarptecknande paketobjektivet, där skärpan är riktigt fin ända ner till bländare F16 från bildkant till bildkant. Objektivet misstecknar dock en del vid maximal vidvinkel, medan det i gengäld inte syns vare sig vinjettering eller kromatisk aberration. D3300 kan köpas med hela fem olika paket av objektiv.

Pedagogisk Guide-funktion

D3300 har ärvt den pedagogiska Guide-funktionen från föregångaren D3200, där nybörjaren på ett snabbt och extremt överskådligt sätt hjälps genom fotograferandets konst hela vägen från exponering till retuschering. Här hänger ingen av konkurrenterna med. Skärmen på 3,0 tum är däremot en besvikelse och är kamerans svagaste länk, eftersom den inte är vare sig vridbar eller tryckkänslig, och så återger den tyvärr bilderna för mörkt ute i solsken. Den opålitliga skärmen gör att man ofta tror att kameran underexponerar motiven, vilket inte är fallet. Alla som får kameran i händerna kommer genast att älska den nya i-knappen. Denna ger åtkomst till de viktigaste inställningarna av exempelvis iso, autofokus och vitbalans. På grund av det låga priset får man leva med ett kamerahus i plast, som inte känns lika robust som de större modellerna, och man får undvara displayen längst upp på kameran, där man normalt kan kolla exponeringen. Därför stör det oss litet att det är krångligt att aktivera histogrammet med live view, då detta annars är en stor hjälp när man vill kolla ifall bilderna blir rätt exponerade.


Jämfört med D3200 har videokvaliteten förbättrats märkbart vid uppgraderingen till D3300, eftersom kameran spelar in video i Full HD med hela 60 bilder per sekund. Ljudet är i stereo, och man kan också ansluta en extern mikrofon. Det är fint att autofokusen backar upp när man videofilmar. Mindre lyckosamt är det att man på filmerna tydligt hör när fokusmotorn jobbar. Vid stillbildsfotografering klarar sig autofokusen dock hyggligt, och man kan välja mellan 11 olika fokuspunkter. Här hade vi dock gärna sett att några av punkterna hade placerats litet längre ut i sökarområdet i stället för att vara koncentrerade till mitten.

Föråldrad wi-fi-lösning

D3300 klarar sig överlag väl när det gäller bildkvaliteten. Varje bildfil väger cirka 13 megabyte, skärpan är förnämlig, och detaljerna är spröda och återger strukturer fint upp till iso 3 200. Färgerna drar som ofta hos Nikon en aning åt det blå hållet, men de har samtidigt fina nyanser och många mellantoner. Den höga upplösningen innebär att bildbruset syns redan från iso 1 600, men det blir störande först från iso 6 400. Nikon har valt att hålla igen på brusreduceringen, vilket vi bifaller, då detaljgraden är förnämlig upp till iso 1 600.

Tyvärr har kameran inte inbyggd gps, och vill man överföra sina bilder via wi-fi ska man investera i adaptern WU-1A, som kostar 390 kronor 525 kroner. Det är en föråldrad lösning som konkurrenterna från Sony, Panasonic och Samsung sedan länge har övergett.

Conclusion