Nikon 1 J4

Tio olika kameror finns det nu i Nikons 1-serie, vars första modell V1 såg dagens ljus redan 2011. Något överraskande har Nikon insisterat på att hålla fast vid sin CX-bildsensor som mäter 13,2 x 8,8 mm, vilket är bara drygt hälften av vad konkurrenternas Micro Four-Thirds-sensorer mäter och bara knappt en fjärdedel av formatet på Nikons DX-sensorer.

J4 är ett stort steg fram jämfört med föregångaren J3. Designen har blivit mer strömlinjeformad, sensorn är ny, och upplösningen har ökat från 14,2 till 18,2 megapixel. Mest revolutionerande är dock den nya hybridautofokusen som har 171 fokuspunkter, varav 105 är fasdetekterande punkter, medan de resterande punkterna är kontrastavkännande. Denna kombination gör det lättare att fånga alla typer av motiv.

60 bilder per sekund

Just autofokusen är en av kamerans styrkor, speciellt när man tar bildserier, där man kan ta hela 20 bilder per sekund i full upplösning eller galna 60 bilder per sekund om man kan leva med att autofokusen låser sig helt från och med den första bilden i serien.
Vi testade med paketobjektivet Nikkor 10-30mm F3.5-5.6, och speciellt i teleområdet hade vi problem att fokusera när vi valde fokuspunkt via den tryckkänsliga skärmen.

Objektivet har en elektrisk zoom, och när man väl har vant sig vid den är den blixtsnabb och helt tyst, vilket är bra speciellt för videoinspelningar där Nikon 1 J4 är en av de absolut bästa kamerorna i sin klass. Man kan spela in video i Full HD i upplösningen 1 920 x 1 080 pixel med 60 bilder i sekunden. Alternativt kan man filma i slowmotion med 120 bilder per sekund eller i superslowmotion med 1 200 bilder per sekund, dock i den beskedliga upplösningen 416 x 144 pixel.
J4 har inbyggt wi-fi, och med Nikons Wireless Mobile Utility app kan man överföra sina bilder till en smarttelefon och fjärrstyra kameran från telefonen. Den trådlösa inställningen sker dock inte helt friktionsfritt, och både Panasonic och Olympus har en bättre integration och en mer utvecklad app än Nikon. Vissa fotografer kommer säkert också att sakna inbyggd gps, och man kan inte montera någon extern sökare.

Invecklad meny

Det var en rätt förvirrande upplevelse att navigera runt i kamerans menysystem. Det finns bara ett fåtal knappar, och det krävs åtskilliga knapptryckningar och en vända ner i flera ologiska undermenyer innan man t.ex. hittar det bländarprioriterande A-programmet. Det är lättare att komma åt de kreativa funktionerna, som är ganska intuitiva att jobba med, då man via en elektronisk ratt på skärmen kan öka och minska t.ex. färgtoner och kontrast, medan man på skärmen ser effekterna innan bilden tas.

Bildkvaliteten är ganska fin, med imponerande detaljering och skärpa vid låga iso-värden. Nikon J4 har en hög upplösning på 18,2 megapixel, vilket tillsammans med den förhållandevis lilla bildsensorn lätt borde kunna få fatala följder när man ökar iso-värdet. I praktiken är bildkvaliteten dock riktigt fin upp til iso 1 600, där det första kornet börjar synas.
Vill man kunna använda Nikons nästan 80 digitala objektiv som de hittills har tillverkat till sina spegelreflexkameror måste man investera i adaptern FT-1 för 1 690 kronor.
Är man begiven på undervattensfoto är Nikon riktigt starka, och här hittar man både ett undervattenshus, en extern blixt och en led-lampa, som givetvis också kan användas vid exempelvis videoinspelning på torra land.
Kameran har en inbyggd blixt med ett ledtal på en beskedlig femma, vilket är en behärskad ljusstyrka som gott kunde vara bättre. J4 säkrar sitt kompakta format genom att lagra bilderna på ett litet microSD-kort. Tyvärr finns det ingen inbyggd bildstabilisering. Detta är viktigt att tänka på när man ska välja objektiv, som därför gärna får ha inbyggd bildstabilisering. Därigenom minskar man nämligen risken att få skakiga bilder när man fotar.

Conclusion