Leica Q

Leica gör ett modigt utspel i en ny kameraklass, nämligen med en kompaktkamera i fullformat. Den heter Leica Q och har starka rötter i det förflutna.

#Kameror #Leica
8.8

Leica Q känns som en äkta Leica, även om den har ett fast Summilux på 28 mm och F1.7. Sensorn är i fullformat, så våra förväntningar på den nya Leican är höga. Q är diskret och närmast ljudlös att jobba med, eftersom den har centralslutare och inte ridåslutare. Vi började med att använda autofokusen men gick snart över till manuell fokusering, som tack vare fokushjälpen i den fina, inbyggda elektroniska sökaren är en dröm att jobba med. Vi valde dessutom väldigt snabbt att själva ställa in bländaren och låta kameran sköta slutartiden. Ratten under höger tumme styr exponeringskompensationen. Väljer man automatik måste man dock in i menyn för att hitta exponeringskompensationen. Men kameran exponerar rätt säkert.
Q går snabbt och enkelt att ställa in och jobba med, eftersom den i grunden är väldigt enkel. Den har ett läckert metallhus, där siffror och bokstäver är ingraverade. Det finns snabbknappar för det allra nödvändigaste. Ringar och knappar känns perfekta, inte minst på objektivet, där man förutom att fokusera själv kan ställa in bländaren. Här väljer man också makro, varvid avståndsskalan mekaniskt ändras till makroområdet. Det är en läcker detalj.
Objektivet har en frontlins som buktar fräckt inåt, och det är väl onödigt att nämna att det är knivskarpt. Leica borde dock överväga bildstabilisering.
Q är en våghalsig satsning i den nya kameraklassen kompaktkameror i fullformat, där Sony RX1 är den enda konkurrenten. RX1:an är mekaniskt läcker och samtidigt 16 000 kronor billigaste. Men den har för det första bara 35 mm F2.0 vidvinkel och för det andra ingen elektronisk sökare. Den har inte heller samma karisma.
Kamerans reaktionstid är oklanderlig, och skärpan och detaljåtergivningen håller mycket hög klass. Färgåtergivningen i jpeg är finkänslig men kan användaranpassas. Leica räknar dock med att de flesta kommer att fota i råformat med sin nya Q. Råbilderna har det universella råformatet dng. Det innebär bland annat att alla råprogram kan läsa bilderna, vilket är bra. Då behöver man inte heller vänta på att ens favoritprogram ska uppdateras.
Leica verkar fortfarande inte ha träffat någon som vill översätta deras menyer till svenska, och det går naturligtvis ut litet över betyget för användarvänlighet. Menyn är dock överskådlig, så det problemet lär de flesta ha överseende med. Är man en riktig hardcore-Leica-nörd kör man ändå tyska som menyspråk.
Normalt kan man välja en Leica i silver eller svart, men Q finns bara i mattsvart. I priset ingår två licenser till den aktuella versionen av Light­room. Leica är i dag långt ifrån samma teknologiska pionjär som under perioden 1920–1950, men Q kan åtminstone göra något så nymodigt som att spela in video i Full HD, och den har inbyggt wi-fi. Så den är ändå litet banbrytande.

Omdöme

Leica Q är ett nöje att titta på, ett nöje att äga, ett nöje att använda. Och så tar den knivskarpa bilder utan missteckning.
Väljer man automatisk bländare och slutartid är det besvärligt att man måste leta upp exponeringskompensationen i menyn. Det drar ner betyget något.

Specifikationer

Märke
Leica
Milj. Pixlar
24,0
Brännviddsförl./optisk zoom
1,0
LCD-skärm
3,0
Bilder/sekund
10,0
Max. ISO
50.000