Fujifilm FinePix SL1000

SL1000 är en av testets största och tyngsta, men i gengäld är batteriladdaren så liten att kameran inte tar mer plats i semesterbagaget än de andra. Den startar på 1,5 sekunder, medan det tar 3,7 sekunder att köra igenom hela zoom­omfånget. SL1000 är den enda som har automatisk växling mellan skärm och sökare, så att bilden visas i sökaren när man sätter kameran till ögat. Sökaren är en av testets bästa, och skärmen kan vinklas upp lodrätt och 45 grader neråt. Ergonomin är bra, men handgreppet är nästan för stort. Man kan välja alla sorters automatik, däribland automatisk motivigenkänning. Menysystemet är rent grafiskt inte särskilt lyckat, men det går ändå att hitta i. Det finns hela sexton knappar på kameran, men tyvärr måste man in i menyn för att ställa in grundläggande saker som iso och vitbalans. Objektivet är bäst i normalområdet. I det extrema teleområdet faller skärpan, och den blir inte bättre av att automatiken tillåter slutartider på 1/125 sekund vid 1 200 mm. Färgåtergivningen är bra, men vitbalansen blir en aning blåaktig, och kontrasterna är så hårda att skuggorna blir tunga och högdagrarna fräter ur. Färgbruset är genomsnittligt, förutom vid iso 12 800, där bruset är kraftigt. Men det beror på att Fujifilm inte använder iso-stacking som de andra.

Conclusion