FUJIFILM GFX 50S

FUJIFILM GFX 50S överraskade oss åtskilliga gånger under de första dagarna. Kameran väger inte mer än en DSLR-kamera med fullformatssensor, och den ligger dessutom riktigt fint i händerna. En DSLR med mellanformat låter vanligen rejält när man fotograferar på grund av den stora spegeln. GFX har däremot inte någon spegel, och man kan till och med ställa in kameran till att arbeta helt ljudlöst och utan mekaniska skakningar om man aktiverar den elektroniska slutaren i menyn. Kamerans inställningar påminner föga förvånande om Fujifilms X-serie med ett stort antal programmerbara knappar. Det enda vi saknar är en särskild ratt för exponeringskompensationen som man behöver använda rätt flitigt. Även exponeringen väljs som på X-serien: med en slutartidsratt och en bländarring som kan ställas på A om man föredrar att kameran själv automatiskt hanterar inställningarna. Bildkvaliteten är enastående och fullt användbar upp till ISO 25 600. Man kan till och med använda de sista två stegen upp till maxvärdet ISO 102 400. Detaljåtergivningen och färgerna är utmärkta. Den enda fullformatskameran som kan tävla med GFX är Sony Alpha7R II med ett toppklassobjektiv, men GFX är ändå marginellt bättre när man tittar närmare på detaljerna i den färdiga bilden. Jpeg-filer i högsta kvalitet tar upp omkring 30 megabyte och har ett imponerande dynamiskt omfång. En råfil tar upp enorma 111 megabyte, så det är bra att det finns plats för två SD-kort. Om man väljer förlustfri komprimering av råfiler minskar filstorleken till knappt 50 megabyte. GFX:s svagheter är långsam autofokus och en hastighet på 3,0 bilder i sekunden.

Mellanformat har å andra sidan aldrig varit avsett för action. Mellanformat handlar om bildkvalitet, och det får du i högsta grad med GFX 50S.
Än så länge har Fujifilm lanserat fem tätade GF-objektiv, och det är ännu ett på väg under 2017, och så sägs det komma både ett tele och en tele­konverter under 2018. Objektiven kostar från 15 089 kronor. Samtliga objektiv har ett praktiskt lås på bländarringen vid val av inställningen A, vilket vi länge har efterlyst på Fujifilms XF-objektiv. Ett enda av objektiven har hittills begåvats med optisk bildstabilisering, vilket annars är sällsynt i samband med mellanformat. Det är makroobjektivet på 120 mm, som med brännviddsförlängningen på 0,79x motsvarar 95 mm.
Som tillbehör kan man köpa batterigreppet VG-GFX1 med en komplett uppsättning knappar för fotografering i stående format. Sökaren kan för övrigt plockas av. Än så länge finns det inte några utbytbara sökare som till de analoga mellanformatskamerorna, men med adaptern EVF-TL1 kan den elektroniska sökaren vinklas och vridas åt sidan. Detsamma gäller för skärmen på 3,2 tum. Sökaren med 3,7 miljoner punkter och skärmen återger bildens och motivets färger, ljushet och kontrast exakt likadant som man ser dem hemma på datorskärmen.
Batteriet NP-T125 är nytt och kan inte användas med några andra kameror. Batteritiden anges vara 400 bilder per laddning, vilket stämmer någorlunda om du inte kollar dina bilder på skärmen för ofta.
Video kan spelas in i mycket tjusig Full HD med blygsamma 29,97 bilder per sekund. Kameran har kontakter för en extern mikrofon och hörlurar, och den har även inbyggt wifi som möjliggör fjärrstyrning från mobilen.
Prismässigt ligger GFX 50S på samma nivå som Pentax 645Z, en bit under Hasselblad X1 D och långt under Leica S, Phase One och de stora Hasselblad-modellerna.
Under 1980- och 1990-talen tillverkade Fujifilm en rad mellanformatskameror, från den enorma studiokameran GX680 till GW-serien med mätsökare. Ingen av dem gjorde några större avtryck på marknaden jämfört med de stora mastodonterna som Hasselblad och Mamiya. Med tanke på GFX och Fujifilms intelligenta val att hoppa över fullformat och gå direkt på mellanformat med en relativt överkomlig prislapp, vågar vi sia om att Fujifilm säkert kommer att få en central placering i det här attraktiva kamerasegmentet.

Conclusion