Canon EOS-1D X Mark II

Canon EOS-1D X Mark II tar 14 bilder i sekunden med vanlig autofokus eller 16 bilder vid live view. Det är ett användbart rekord när man fotograferar. Och autofokusen hänger med. Vi använde Canons 100–400 mm-objektiv och en tele­konverter på 1,4x, vilket gav 560 mm F8.0, och vi fotograferade med 14 bilder i sekunden. Här fick vi konsekvent skarpa bilder av bilar som körde mot kameran med 90 km/h. Fokusområdet är nu större, algoritmerna är bättre, och nu kan alla 61 fokuspunkter jobba vid F8.0. Autofokusen kan till och med arbeta vid så svagt ljus som -3EV, vilket motsvarar svagt månsken. När vi fotograferade hade vi god hjälp av att fokuspunkterna är mer utspridda i bildytan och att de är tydligare markerade än tidigare.
Mark II har även fått både gps och tryckkänslig skärm. Man kan använda skärmen för att fokusera under live view samt för att bläddra och zooma i bilderna, men man kan inte, som på Nikon D5, använda den tryckkänsliga skärmen för att justera kamerainställningarna. När det gäller bildkvaliteten gör kameran mycket fint ifrån sig upp till och med ISO 51 200, medan bilderna upp till maximala 409 600 blir användbara men något korniga. Ljusmätaren har förbättrats med fler mätpunkter, men vad vi verkligen uppskattar är att man nu kan välja ”vitt prioriterat”. På den tidigare modellen kunde man ta bilder med automatisk vitbalans, där vitt, särskilt i konstljus, sällan blev särskilt vitt. Det blir det numera. EOS-1D X Mark II är en underbar kamera att arbeta med. Om du vill ha den ultimata kameran och har råd med den, finns det bara en sak att säga: Köp den.

Vi arbetade i jpeg, och där kunde vi utan problem ta de snabba serierna med ett snabbt CF-kort. Mark II kan dock fotografera i råformat lika snabbt, och alla dessa bilddata har gjort det nödvändigt att även förse kameran med en port för CFast-kort som i nuläget kan ta emot data med upp till 445 megabyte i sekunden. En intressant nyhet är att Mark II inte bara kan spela in 4K-video med upp till 60 bilder i sekunden, utan att det också går att plocka ut stillbilder som jpeg-bilder redan i kameran. Bilderna får en upplösning på 8,3 megapixel, samtidigt som de är skarpa och överraskande nära normal fotokvalitet. De är stora nog för att skriva ut i A4-format, och med Dual Pixel-tekniken får man bra och kontinuerlig autofokus. Om det klämmer kan kameran med andra ord fotografera med hela 60 bilder i sekunden om du har ett CFast-kort.
Vi gillar att Canons nya toppmodell är bakåtkompatibel så att man fortfarande kan använda de CF-kort som man tidigare har investerat i. På motsvarande vis är föregångarens LP-E4N-batteri kompatibelt med det nya LP-E19, förutom att kameran då tappar de sista tio procentens snabbhet.
Till utseendet liknar EOS-1D X Mark II sin föregångare. Den största skillnaden är att joysticken som man använder för att styra menyer och autofokus har blivit större, medan greppet om kameran nu är lite mindre av hänsyn till fotografer med något mindre händer. Trots detta låg den ändå fortfarande stadigt och fint i våra stora labbar. Precis som på Nikon D5 har den nya Canon-kameran en nätverkskontakt; wifi är inte inbyggt, utan behöver köpas som ett separat tillbehör.
Mark II spelar in 4K-video i två format, QHD eller Cinema. Det som Canon kallar för QHD är 3 840 x 2 160 pixlar, precis som det som tv-branschen kallar för UHD. Cinema-formatet är med sina 4 096 x 2 160 pixlar något bredare. En liten bra detalj som många har efterfrågat är att man nu i kamerans meny kan se hur många bilder som kamerahuset har tagit, avrundat till närmaste tusental.

Conclusion